»Vi måste få ett avtal som håller lokalt«

— Vi hoppas att få ett avtal så snart som möjligt. Men vi skyndar inte på. När förhandlingarna kommer i gång ska vi köra dem i botten.

30 april 2008

Anna-Karin Eklund är rätt nöjd just när vi träffas. Hon har alldeles nyss fått veta att det inte blir några förhandlingar i Centrala nämnden för samhällsfarlighet. Alla oklarheter har lösts i förhandlingar mellan de lokala arbetsgivarna och Vårdförbundets avdelningar.

Den 5 maj träder varsel nummer två i kraft. Det betyder att 7 000 av Vårdförbundets medlemmar är ute i strejk.

– Men räcker det inte med dagens varsel är vi beredda att gå vidare. Vår planering för ett tredje steg pågår för fullt.

Hur länge strejken ska pågå vill Anna-Karin Eklund inte sia om. Men den är inget självändamål. Helst vill Vårdförbundet förhandla med skl, med syfte att nå ett acceptabelt avtal.

– Vi kommer inte att kunna lösa hela felvärderingen i ett enda centralt avtal, konstaterar Anna-Karin Eklund. Men när strejken är över hoppas jag att alla medlemmar ska känna att de har varit aktiva, har kunnat visa vad de tycker och visat vad de vill, oavsett om de strejkat eller inte.

Men det räcker inte med det:

– Vi ska också ha tagit ett rejält steg på väg mot att lösa felvärderingen.

– Det handlar främst om att möta enskilda patienter. Hur vi berättar för dem att operationen har blivit inställd, men samtidigt talar om vad vi gör och hur mycket vi betyder för vården.

Hon understryker att medlemmarna måste vara tydliga med att konflikten riktar sig mot arbetsgivaren, inte mot patienterna även om det inte går att undvika att de drabbas.

– Vi tar alltid ansvar för dem som är i akut behov av vård. Och att det till slut inte blev ett enda beslut i Centrala nämnden visar att vi är ansvarsfulla.

Anna-Karin Eklund är kritisk mot arbetsgivarna också när det gäller dispenser och beordring till skyddsarbete. Ett exempel är ett landsting som fullkomligt har öst dispensansökningar över Vårdförbundet.

– Jag tycker att det är en säkerhetsrisk. Om man överanvänder detta instrument är det risk att de verkligt allvarliga fallen drunknar i alla ansökningar – både hos oss och hos arbetsgivaren.

Oavsett vilket avtal Vårdförbundet lyckas få med skl kommer det att finnas missnöjda medlemmar, det är Anna-Karin Eklund klar över:

– En strejk höjer egentligen inte nivån. Strejken 1995 gav inget direkt lysande resultat. Effekterna kommer på sikt. Det krävs långsiktighet, arbetet med höjda löner pågår år efter år. Det är aldrig frågan om »nu eller al­drig«. Vad det handlar om är »nu och alltid«. Vi kan inte slå oss till ro, vi kommer fortsätta att kämpa för att bli rätt värderade.

 

 

NOTIS:

Mindre samhällsfarligt än vad arbetsgivaren ville hävda

In i det längsta försökte fem landsting/regioner hävda att stora delar av Vårdförbundets stridsåtgärder i det första varslet var samhällsfarliga. Av de 3 500 medlemmar som hade varslats kunde därför endast cirka 2 500 gå ut i strejk den 21 april.

Efter en vända i den centrala nämnd som har tillsatts för att avgöra samhällsfarligheten lyckades dock Vårdförbundets lokala avdelningar överbevisa arbetsgivarparten om att de flesta stridsåtgärderna inte var samhällsfarliga. Några dagar senare gick ytterligare cirka 900 medlemmar ut i strejk.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida