»Vi måste lyfta blicken«

Även internationellt har Vårdförbundet gått från att ha ett strikt fackligt perspektiv till engagemang i yrkes- och vårdfrågor.

När Vårdförbundet, eller shstf som förbundet hette då, startade 1977 var det internationella arbetet en lågprioriterad fråga.

– Det berodde framför allt på att de yrkesorganisationer som bildade förbundet behöll de internationella uppgifterna, berättar Karin Christiani. Hon var förbundets första internationella ombudsman, fram till 1993, och sedan under några år anställd på Världshälsoorganisationen who i Genève.

Det dröjde sex år, till kongressen 1983, innan shstf fick sina första internationella riktlinjer, med fyra prioriterade områden: fred och nedrustning, fackligt bistånd, försvar av den offentliga sektorn samt hälso- och sjukvårdsfrågor.

De fyra prioriterade områdena var logiska utifrån förbundets inriktning i början av 1980-talet, liksom att shstf blev medlem i Iska, den världsomfattande fackliga internationalen för offentliganställda. Tyngdpunkten var de traditionellt fackliga frågorna, bland annat lön, arbetsmiljö och arbetstider.

Yrkesfrågorna däremot sköttes av yrkesorganisationerna. Det var till exempel Svensk sjuksköterskeförening, ssf, som var medlem i den internationella sjuksköterskeorganisationen icn. För övrigt var det just då den enda lösningen. Enligt icn:s stadgar kunde bara renodlade sjuksköterskeorganisationer vara medlemmar, och i shstf fanns ju även barnmorskor, laboratorieassistenter och medicintekniska assistenter.

Men 1989 tog shstf över ssf:s internationella uppgifter och kom därmed både in i den nordiska sjuksköterskeorganisationen ssn och i icn. icn hade gjort en stadgeändring och shstf blev medlem som första icke renodlade sjuksköterskeorganisation. Genom medlemskapet i icn fick shstf också en kanal in i who.

– Det var viktigt. I who möts alla hälso- och sjukvårdsministrar och det är de som har makten över vården. Genom att Vårdförbundets ordförande Inger Ohlsson fick en plats i Sveriges officiella delegation fick förbundet viktiga kontakter och större möjligheter att påverka, menar Karin Christiani.

Hon tycker att det internationella samarbetet är viktigt.

– Vi måste lyfta blicken och se att man kan lära sig av varandra. Det gäller inte bara länder i den tredje världen utan även Sverige.

När det gäller biomedicinska analytiker och barnmorskor är det fortfarande Barnmorskeförbundet och Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap som representerar Sverige internationellt.

I takt med Vårdförbundets ändrade inriktning mot att se professionen och det fackliga arbetet som en gemensam grund, ändrades även det internationella arbetet. Det ledde till att Vårdförbundet 2000 lämnade Iska eftersom förbundet inte fick stöd för att bilda en sjuksköterskegrupp inom internationalen.

Med Sveriges ökade engagemang inom eu har också Europasamarbetet fått större betydelse för Vårdförbundet, både inom Europafacket och inom efn, den samarbetsgrupp som finns för sjuksköterskeorganisationer inom eu.