Ännu är det drag i Renate
Vårdfacket har under årens lopp berättat om många profiler både inom och utanför förbundet, en del med mycket speciella intressen. Renate Rosén är en av dem.
Spänningen är hög. På startbanan varvas motorerna upp så mycket att de två bilarna som står bredvid varandra på startlinjen nästan hoppar på stället. Så växlar lampan på stolpen framför dem från rött till grönt. Bilarna skjuter fart och drygt sju sekunder – och i 305 kilometer i timmen – senare passerar de mållinjen 402 meter längre fram.
En av förarna, och en mycket framgångsrik sådan, var sjuksköterskan Renate Rosén från Skellefteå. I nummer 1/1988 prydde hon Vårdfackets förstasida. Hon berättade om hur det är att vara en av Sveriges bästa i en för många udda och typiskt manlig sport, men där verkligheten ser annorlunda ut.
– Visserligen är vi inte så många tjejer som tävlar, men samtidigt är det en av få sporter där vi tävlar mot varandra på samma villkor eftersom det inte finns någon uppdelning i kvinnor och män, berättade hon då.
1988 arbetade Renate Rosén som sjuksköterska på ett sjukhem utanför Skellefteå. I dag är hon verksamhetschef för ett folkhälsoprojekt i Sarpsborg cirka tio mil söder om Oslo. I första hand går det ut på att lära vuxna och barn att själva sköta sin hälsa.
Att hon hamnade i Norge beror på dragracingen, eller snarare en annan förare i den motorcirkusen, norrmannen Per-Kristian. Det ledde till flytt, bröllop och två barn.
Men tävlandet är slut sedan länge. Renate hann dock bland annat bli svensk mästare, slå en rad rekord i Europa samt tävla i usa. En nackskada som antas komma från tävlandet gör att hon inte längre finns med på tävlingsbanan.
I stället ägnar hon tiden åt hälsoarbetet i Sarpsborgsområdet. Men, säger hon, på ett sätt finns det stora likheter mellan dragracingen och folkhälsoarbetet.
– Det gäller att sälja en idé. I dragracingen att sälja bilen till sponsorer för att lösa ekonomin, i hälsoarbetet att sälja idén om hälsa.
Om det beror på att hon kan sälja idéer eller på att folkhälsa i sig har fått en annan status är oklart, men faktum är att det hänt mycket inom hälsoarbetet i hennes nya hemtrakter de senaste tio åren.
– När jag för ett antal år sedan ville studera folkhälsovetenskap fick jag nej på min ansökan om ledighet med lön. Cheferna sa att »det där tjafset ska vi inte hålla på med«. I dag är det helt annorlunda. Norge satsar oljepengar på att förebygga, framför allt inom psykiatrin, säger hon.
Hon berättar engagerat om hur viktigt folkhälsoarbetet är, och hur projektet Helsekilden, som den enda hälsopedagogiska verksamheten i Norge, har fått stor uppmärksamhet. Hon har varit med både i radio och tv och pratat om det arbete som hon och de andra i Sarpsborg utför och om alla goda resultat.
När samtalet är slut är det dags för henne att åka hem och hon sätter sig i det hon kallar en liten värsting; en bil med 265 hästkrafter som gör 0-100 kilometer i timmen på 5,7 sekunder (att jämföra med dragracingbilens 1 200 hästkrafter och dryga sekund). För även om det är slut med dragracingen har hon svårt att helt hålla sig borta från snabba bilar.
Dessutom lever den för detta motordrottningen fortfarande i bilens värld. Hemma på den gamla släktgården från 1800-talet har Per-Kristian gjort sig av med gårdens 200 grisar, 18 mjölkkor och 40 oxar för att i stället tillverka snabba biltävlings- och båtmotorer i de ombyggda djurstallarna.