Efterdropp inte bara ett gammelmansproblem

Var fjärde man i åldrarna 40 till 80 år har symtom från de nedre urinvägarna. Det uppmärksammas för lite, tycker Gabriella Engström. Hon uppmanar sjuksköterskor att fråga männen rakt på sak om de har urinläckage eller andra besvär.

Gabriella Engström är sjuksköterska och lektor vid Mälardalens högskola. Hon har i sitt avhandlingsarbete konstaterat att det är vanligt med efterdropp, trängning eller inkontinens bland män i 40 till 80 års ålder.
Hon såg även att livskvaliteten hos männen inte bara avgörs av besvären de har. En man vars urinstråle blivit svag och som är rädd att svagheten beror på cancer, kan tycka att det är ganska okej att leva med symtomet. Bara han får veta att det inte beror på cancer och att urinstrålen normalt försvagas när man blir äldre.
Likaså kan symtom som kan döljas, eller som mannen kan anpassa sin livsföring till, påverka livskvaliteten i mindre grad. Att kissa på sig en gång om året kan påverka livskvaliteten mer negativt än att ha efterdropp varje dag.

Trots att studien visade att männens livskvalitet påverkas söker de ändå inte hjälp.
– Mäns urinvägsproblem uppmärksammas alldeles för lite. Om de lider mer eller mindre av urininkontinens än kvinnor gör vet jag inte, men kvinnor söker oftare hjälp, konstaterar Gabriella Engström.
Att det talas mer om kvinnors inkontinensproblem märks till exempel på att inkontinensskydd har kvinnliga namn, som kombinationer med »lady«.

Inkontinens är också lättare att hantera för kvinnor som är vana vid bindor. De speciella manliga inkontinensskydden görs det inte reklam för. Många män tror därför att de är ensamma om sina problem och därmed onormala. Och de söker inte hjälp.
Gabriella Engström har mött problemen i sitt arbete som distriktssköterska. Vid hembesök kunde hon ibland känna en svag men omisskännlig lukt av urin. Männen själva sa ingenting.
På mottagningen hände det att en man på blodtryckskontroll på väg ut genom dörren stannade upp och sa »jo, så var det det här med kisseriet…«. Andra gånger kunde det vara hustrun som tog kontakt med Gabriella för att be henne prata med maken.

Det är viktigt, anser Gabriella Engström, att män får kunskap om hur vanliga de här besvären är och att de inte är »gammelmansproblem«. Och eftersom männen inte själva söker hjälp bör vården ställa frågan.

För att bereda väg vill hon se information om mäns urinvägsbesvär i vårdcentralens väntrum och på apoteket – och helst på »manliga« platser som Systembolaget. Med informationen skulle det finnas ett litet test med frågor om symtom.
– Finns informationen i vårdcentralens väntrum är frågan väckt och det blir lättare för mannen att själv ställa frågan inne hos läkaren eller distriktssköterskan. Det blir också lättare för dem att fråga patienten, säger Gabriella Engström.

Hon rekommenderar sjuksköterskor att fråga männen rakt på sak om de läcker urin. Själv får hon ofta undanglidande svar, men nöjer sig inte med det. Hon anser att sjuksköterskan inte ska lämna ämnet utan fråga vidare hur männen upplever att leva med besvären.
Sjuksköterskan kan ge råd om livsstil som kan minska problemen; som att sluta dricka kaffe på kvällen för att slippa gå upp och kissa många gånger per natt.

Hon kan också förklara att prostatan normalt växer och att det ger förträngningar som orsakar urinläckage, inkontinens och svag stråle. Det är oftast ofarligt men bör utredas, dels för att utesluta infektion eller prostatacancer och dels för att veta vilken behandling som kan erbjudas.
Exempelvis är en del män hjälpta av läkemedel som minskar en överaktiv blåsas retbarhet.