Förebyggande ger utdelning bland personer med utvecklingstörning

Förebyggande ger utdelning bland personer med utvecklingstörning
Som skolsköterska gick Eva Flygare Wallén från teori till praktisk handling.

När gymnasiesärskolan satsade på en sundare livsstil för både elever och personal sjönk ungdomarnas risk väsentligt att drabbas av livsstilssjukdomar, visar forskning från Karolinska institutet.

– Jag hade verkligen tröttnat på att bara sitta och prata om livsstilsfrågor i stället för att hantera det konkret, som är så viktigt i särskolan, säger barnsjuksköterskan Eva Flygare Wallén.

Hon genomförde en interventionsstudie för de hundra eleverna och personalen på gymnasiesärskolan där hon jobbade som skolsköterska.

Sämre hälsa än genomsnittet

Det blev schemalagd motion en timme tre dagar i veckan och en halv de andra två, smothies och fruktspett i caféet i stället för godis, kakor, glass och läsk.

Till det ett eget gym, temadagar med hälsosam livsstil, utbildning av personalen, matsäckspolicy till föräldrarna vid utflykter. I matsalen togs de flesta halvfabrikaten bort.

–  Vi har inte jobbat med förbud utan berättat vad man mår bra av, både när det gäller mat och motion. Många ungdomar trodde till exempel att det är farligt att bli andfådd eller få träningsvärk.

Personer med utvecklingsstörning har sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen.  Före interventionsstudien hade Eva Flygare Wallén kartlagt risken att drabbas av livsstilssjukdomar hos 66 ungdomar i gymnasiesärskolan jämfört med 90 ungdomar på en teoretisk respektive en praktisk gymnasieskola. 

Internationell forskning 

”Hennes” ungdomar hade sämre resultat på alla livsstilsfaktorer. Mer övervikt, högre blodtryck, sämre blodfettvärden, sämre kondition, sämre bentäthet.

– De hade sämre värden på alla riskfaktorer. Det stämmer väl med internationell forskning, i Sverige finns det egentligen inte någon, säger Eva Flygare Wallén.

I utvärderingen av interventionsstudien deltog de elva studenter som då slutade gymnasiet. Vid kartläggningen hade 64 procent av ”hennes” ungdomar utvecklat minst en metabol riskfaktor jämfört med elva i normalgruppen. Efter interventionen hade bara två av de elva någon riskfaktor kvar – det vill säga 18 procent. 

 – De överviktiga minskade i vikt och de underviktiga ökade.  Det visar att förändring är möjlig. Det spelar stor roll vad vi serverar, konstaterar Eva Flygare Wallén.

Oroliga vuxna

Hon är numera doktorand vid Karolinska institutet och har fortsatt med fler studier av ungdomarnas matvanor. 

–  Det har varit väldigt roligt att arbeta med ungdomarna, de har varit så entusiastiska. Från vuxenhåll mötte jag en del oro, till exempel att ungdomarna inte skulle vilja komma till skolan om det inte fanns läsk. Men så blev det inte.

I dag i Stockholm, berättade Eva Flygare Wallén om sina fynd vid ett heldagsseminarium 0m hälsa bland personer med utvecklingsstörning.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida