Utanförskapets prislapp: 210 miljarder kronor

Nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat ut vilka otroliga pengar som människor i utanförskap kostar samhället. Han har också räknat på de enorma summor som kan sparas med rätt inställning och rätt typ av insatser.

Varje år föds det cirka 95 000 barn i Sverige. Av dessa barn hamnar 12 160, eller tre barn i varje klass, statistiskt sett i utanförskap. Under sin livstid kostar dessa människor samhället 210 miljarder kronor i vård, bidrag och övriga samhällskostnader. Detta, påminner Ingvar Nilsson, är kostnaden för varje årskull.

Den tärande sektorn

Ingvar Nilsson presenterade på onsdagen sina siffror och beräkningar på mässan Psykisk hälsa 2009 i Stockholm. Han pratade om att den offentliga verksamheten ofta anses tillhöra den tärande sektorn, den som kostar samhället pengar, i motsats till den närande, som genererar pengar. Tandvården tillhör den tärande sektorn och affären som säljer lösgodis den närande, resonerar Ingvar Nilsson sarkastiskt. Han tittade mellan Power point-bilderna ut över sin publik och sa:

– Det är dags att byta begreppsbild och börja se på den offentliga verksamheten som en social investering i en framtida hälsa.

Problemet

Ingvar Nilsson, som arbetat med vad han kallar ”Utanförskapets ekonomi” i 30 år, menar att det finns två stora problem; ingen har helhetssyn och ingen har långsiktighet.

– En person i utanförskap tvingas springa i ”det socialpolitiska gatloppet” mellan primärvård, socialtjänst, arbetsförmedling, psykiatri och försäkringskassa, sa han och visade på nätverksbilder av de otaliga kontakter en person i utanförskap måste hålla isär för att klara sin vardag.

Att de olika instanserna sedan planerar sin verksamhet efter kalenderår innebär att de brister i sin långsiktighet.

– En människas yrkesliv är cirka 45 år och slutar inte den 31 december varje år. Att arbeta utifrån de förutsättningarna är vad vi ekonomer kallar att ha ”perversa ekonomiska incitament”.

Lösningen

Ingvar Nilsson anser att stora samhällsekonomiska vinster kan göras genom att våga satsa pengar tidigt. Som exempel nämnde han ett socialt kooperativ för psykiskt funktionshindrade i sin hemkommun Södertälje:

– Projektet kostar kommunen en miljon kronor varje år men gör samtidigt att kommunen tjänar cirka tre miljoner i insparade kostnader. Om projektet sedan innefattar 60 personer och sträcker sig över 45 år blir vinsten 250 miljoner kronor.

Ingvar Nilsson menar att de projekt som startas även måste utvärderas efter rätt tid och speciellt efter att den så kallade investeringspuckeln passerats och de långsiktiga vinsterna börjar synas.

Prislappen

1979 konstaterade han i en rapport till Statens ungdomsråd att det samhällsekonomiskt blir för dyrt att avstå från att göra någonting åt ungdomars missbruk. I dag, med utanförskapets prislapp på 210 miljarder och vetskapen om möjligheterna att det går att göra annorlunda, avslutade Ingvar Nilsson sin presentation med att citera Ernst Wigforss:

– Varje fel använd skattekrona är ett hån mot de fattiga.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida