Vården försummar psykiatripatienters munhälsa

Det måste bli lika naturligt i vården att ta upp frågor om munhälsa med psykiatrins patienter som det numera är att ta upp rökning, säger sjuksköterskan Karin Persson. På onsdag försvarar hon sin avhandling vid Malmö högskola.

Den markanta förbättring av munhälsan som skett i befolkningen de senaste 30 åren gäller inte dem som har drabbats av psykisk ohälsa. Tre fjärdedelar av de 113 patienter i psykiatrisk öppenvård vars munhälsa Karin Persson har kartlagt uppgav att de hade besökt tandläkare eller tandhygienist minst en gång det senaste året. Ändå hade många av dem allvarlig tandköttsinflammation och stora behov av tandbehandling. 

Munhälsa och livskvalitet

Karin Persson ser flera tänkbara förklaringar.

– Munnen utsätts för stora påfrestningar i samband med psykisk ohälsa. Läkemedel kan ge muntorrhet eller ökat sockersug, många ändrar sin dygnsrytm och äter oregelbundet, kanske också mindre hälsosam mat. Och tandborstning är väl inte det första man tänker på när man mår dåligt.

Munhälsa har stor betydelse för välbefinnandet i stort och de undersökta patienternas dåliga munhälsa påverkar deras livskvalitet negativt. De har till exempel oftare svårt att tugga och prata än befolkningen i allmänhet.

Missriktad hänsyn

– Därför måste det preventiva arbetet förbättras. Den psykiatriska vården måste börja dokumentera att man har tagit upp munhälsan med patienten. Det är vårdgivarens ansvar att se till hela patienten. Som patient kanske man har begränsad ork att ta kontakt med flera olika vårdinrättningar.

Flera av de undersökta patienterna tyckte att det var konstigt att varken tandvården eller psykiatrin hade tagit upp tandproblem med dem som de själva tyckte syntes tydligt. Karin Persson tror att det kan bero på en missriktad hänsyn.

– Jämför med försiktigheten förr i att ta upp frågor om rökning som nu är helt naturligt. Jag tror att psykiatrin uppfattar det som att de kommer med en reprimand, säger hon och föreslår att de övar sig i olika infallsvinklar som inte är integritetskränkande.

Samarbete måste till 

En sådan är att konstatera att patienter med psykisk ohälsa behöver gå oftare till tandläkaren och därför fråga om patienten har någon egen tandläkare. En annan är att informera om att det finns en del ekonomiska förmåner i tandförsäkringssystemet som psykiatrin inte vill att patienten går miste om. 

-Tandvården måste också våga ta upp det här. Den tandhygienist jag samarbetade med såg skador på patienternas tänder som hade samband med de psykiska besvären men som tandläkaren aldrig hade tagit upp med patienten. Psykiatrin och tandvården måste samarbeta.

Karin Persson lägger fram sin avhandling Oral Health in an Outpatient Psychiatric Population vid fakulteten för hälsa och samhälle på onsdag.