”Jag ville att fler skulle läsa historier om kvinnor som henne”
För dig som slukar historiska romaner om fenomenala fruntimmer finns nu en rykande färsk bok. Här tar genren klivet från hotell eller mordgåtor till Josefin – utsänd till London för att studera till sjuksköterska på slutet av 1800-talet. Vårdfokus fick en pratstund med författaren Malin Nordström, som inspirerats av sjuksköterskan Emmy Rappes historia.
Berätta mer!
– Josefin växte upp på ett gods i Skåne, där mamman gick bort tidigt i tuberkulos. Hon läser en tidningsannons om att Röda Korset söker aspiranter till en sjuksköterskeutbildning i London och känner att det kan bli biljetten till ett nytt liv.
– Hennes far är inte förtjust för han vill finna en make till henne. På plats på sjuksköterskeskolan inser hon att hennes frispråkighet inte alltid är passande. Sjuksköterskeyrket kräver att hon ska lyssna blint till auktoriteter.
Varför valde du en sjuksköterskestudent som en huvudkaraktär?
– Jag fick idén när jag läste om svenskan Emmy Rappe som var just sjuksköterskestudent på Florence Nightingales skola i London på 1860-talet. Jag blev otroligt imponerad av hennes mod. Jag ville att fler skulle läsa historier om kvinnor som henne.
– Sedan har jag familj och släkt som är sjuksköterskor och läkare. Mitt
eget yrke som forskare och projektledare inom Life Science har också kopplingar
till sjukvården.
Hur kom det sig att du började skriva skönlitterärt?
– Litteratur är en av mina hobbys. För ungefär tio år sedan började jag nära en dröm om att skriva längre, först som en ventil vid sidan av mitt vanliga arbete som forskare i immunteknologi och projektledare på ett forskningsföretag.
– Men jag blev så biten av skrivglädjen och all spännande research att jag var tvungen att låta det ta mer tid i mitt liv. Då har jag också gått ned till deltid på jobbet. Romanen tog sju år att skriva.
Hur gick det till när du skrev romanen?
– Jag sitter i min skrivarlya, som är en ombyggd sadelkammare i vårt stall (vi har inga hästar) eller åker till ett bibliotek eller café. Om jag är riktigt inne i min ”värld” så flyger fingrarna på tangenterna. Men många gånger funderar jag länge på sammanhang, väver in viktiga historiska händelser och gestaltar med tidstypiska detaljer.