Drottning Silvia hyllar vårdens hjältar

Drottningen har en speciell relation till sjuksköterskor. Det berättar hon i en intervju med Vårdfokus, där hon också beskriver känslorna inför sitt eget åldrande och hyllar vårdens hjältar under pandemin.

Kungliga slottet i Stockholm. Några turister i sneakers och solglasögon strosar över yttre borggården, en torsdagseftermiddag i oktober då varken paraply eller tjockjacka behövs.

Inne på slottet är det ovanligt tomt. I pandemitider jobbar många hemifrån. Men till skillnad från i våras, då de levde isolerat som andra 70-plussare, har kungaparet delvis återvänt till sin arbetsplats och försiktigt börjat ta emot besök.

I dag är det drottningen som har en intervju inbokad, med Vårdfokus.

Vi vill veta mer om hennes relation till sjuksköterskor. För visste du att det var sjuksköterskor som från 1980-talets början och mer än 20 år framåt arbetade närmast drottningen och stöttade henne i att forma sin egen drottningroll?

Jobba självständigt

Som nygift med kungen kom drottning Silvia in i det svenska kungahuset med ganska mycket girl power. Hovet leddes då av manliga militärer, ovana vid en drottning som inte bara ville stötta sin kung utan också arbeta självständigt. Ögonbryn höjdes när hon frågade efter en skrivmaskin.

— Det kändes som om man tyckte att det var bra att jag fanns och var gift med kungen och stöttade honom, vilket jag självklart gjorde, men att jag inte skulle engagera mig så mycket i det som jag tyckte var viktigt, säger drottningen från coronasäkert avstånd.

Jag förstod att jag i min roll behövde hjälp att förstå det svenska samhället och lära mig allt om alla jag skulle möta

Skrivmaskinen kom på plats. Och resultatet av drottningens självständiga arbete är bland annat mer än 25 års engagemang för bättre demensvård och äldreomsorg. Högaktuella frågor i en tid då pandemin blottat brister, både i hur vi ser på äldre och ålderdom och hur vården för de allra sköraste fungerar.

Kvinnor som nära medarbetare

Då, som ny i Sverige, hade drottning Silvia många frågor om sitt nya land.

— Jag förstod att jag i min roll behövde hjälp att förstå det svenska samhället och lära mig allt om alla jag skulle möta, berättar hon.

Men vem skulle hjälpa henne bäst? Hon funderade på om det fanns någon yrkeskår som skulle kunna ingjuta respekt hos hovets militärer och samtidigt accepteras av alla i samhället? Några som människor lyssnade på och upplevde att de kunde öppna sig för?

— Då tänkte jag sjuksköterskor, säger drottning Silvia.

Att de närmsta medarbetarna skulle vara kvinnor var självklart för drottningen, som berättar att hon alltid haft lättast att öppna sig för och prata med andra kvinnor. Sjuksköterskorna som anställdes vid slottet hjälpte henne med kontakter i samhället och kunskap om livet i Sverige, men ryckte också in på andra sätt. Till exempel när en gäst på en middag i stadshuset satte maten i fel strupe, berättar drottningen.

Råkar säga ”du”

Hon är ett kungligt superproffs. Efter ett tag känns intervjun mer som ett samtal med en gammal vän. Att drottningen dessutom är ett av Sveriges mest kända ansikten gör det lätt för en ovan att glömma bort titulerandet. Kungahuset vill vara modernt, men det är titel som gäller — inte du och inte ni — och vid fotograferingen får vi lära oss att kungligheter i Europa står upp på bild.

Men när Vårdfokus reporter råkar säga ”du” rör inte drottningen en min. Fullt fokuserad på att berätta, nu om sin hjärtefråga demens.

Borttappade saker och glömska. Misslyckade försök att få ordning på resväskan. Under många år sopade drottningens pappa igen spåren efter mamman Alice Sommerlaths tilltagande sjukdom. Först efter faderns död stod det klart för drottningen hur mycket hennes mor hade förändrats. Med diagnosen kom förklaringar, men också insikt om hur lite hon visste om kognitiva sjukdomar och att behovet av kunskap var stort i hela samhället.

Brukar hälsa på

Egna upplevelser som anhörig blev starten på ett långt engagemang för bättre demensvård. 1996 gav drottningen sitt namn till Silviahemmet som började utbilda undersköterskor i demensvård. Silviahemmet ligger bara 15 minuters cykeltur från Drottningholms slott, enligt drottningen som brukar hälsa på.

Kanske hade jag besparat min mamma vissa situationer om jag hade vetat mera

I dag finns också Silviasjuksköterskor och läkare och drottningen är glad över att kunskapen även börjat öka utanför vården.

— Dementa personer finns ju överallt.

Önskar att hon visste

Kungabarnen var små när drottningens mamma flyttade in på Drottningholm. Det var svårt att förklara varför mormor kunde säga konstiga saker ibland. Drottning Silvia förstod inte varför mamman reagerade så skräckslaget inför en matta på golvet, men vet i dag att det berodde på färgen, att mamman som dement upplevde den som ett stort svart hål.

Vilken kunskap om demens önskar drottningen att hon haft då, som hon har i dag?

— Kanske hade jag besparat min mamma vissa situationer om jag hade vetat mera. Jag skulle aldrig ha försökt visa henne hur man gör korsstygn. Det är ju nästan en förolämpning mot en person som gjort det hela sitt liv, som kan det, att det egna barnet plötsligt visar hur man gör det enklaste stygnet. Kanske hade jag kunnat hjälpa henne att inte känna sig som ett barn, som jag tror att många gör.

Det här är kärnan i hennes önskan om förändring. Att dementa ska bemötas som vuxna individer, med personlighet, med egna drivkrafter och behov. Med respekt.

Vill få vara med

När drottningen får frågan hur hon själv vill bli bemött av sina närmaste när hon blir gammal skrattar hon och påpekar att ”kanske är jag det redan”. Gammal alltså. Men här finns också allvaret i tanken på framtiden. En önskan om att få vara med på ett naturligt sätt, precis som de äldsta var i hennes barndoms Brasilien. Att inte hamna i skuggan.

— Det är just det, att min omgivning, inte bara mina familjemedlemmar, förstår den situation som jag befinner mig i. Att man med värme, respekt, kärlek och hänsyn är bredvid mig, inte framför mig, inte bakom mig, svarar drottningen.

Pandemin och de äldre

Den guldbelagdaklockan på hyllan snett ovanför oss fyller hela rummet med en klar klang och påminner om att intervjutiden snart är slut.

I samma färgglada sal satt drottningen för någon månad sedan då hon deltog i en podcast om Alzheimers sjukdom. Där undrade journalisten Henrik Frenkel om hon anser att Sverige lyckats skydda sina äldre under pandemin, en fråga drottningen då vänligt bad att få slippa svara på.

Jag är full av respekt och tacksamhet för allt de gjort

Till Vårdfokus säger hon att det har varit smärtsamt att se så många äldre dö, att hon är säker på att alla ansvariga gjort vad de kunnat, men att det inte räckte.

De är verkligen hjältar

I höst besöker representanter för kungafamiljen flera län i landet, bland annat för att träffa vårdpersonal som arbetat under pandemin.

De kommer att få höra berättelserna om 12,5-timmarspass i full skyddsutrystning, stress, rädsla och sorg, men också om stolthet och gemenskap.

Drottning Silvia vill å hela sin familjs vägnar passa på att tacka alla som arbetar inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen i Sverige, för fantastiska insatser, inte minst under pandemin.

— Jag är full av respekt och tacksamhet för allt de gjort. De är verkligen hjältar, säger drottningen.