Katarina Strandberg, specialistsjuksköterska: Individuell lönesättning fungerar inte som det var tänkt
Systemet med individuell lönesättning är för godtyckligt. När det bara skiljer hundralappar mellan mig som erfaren specialistsjuksköterska och mycket yngre kollegor är det något som inte stämmer, skriver Katarina Strandberg, operationssjuksköterska, i en insändare till Vårdfokus.
Jag har varit färdig sjuksköterska sedan 1989, i 36 år. Jag gick den ”gamla” tvååriga utbildningen utan kandidatexamen, och har senare både vidareutbildat och specialistutbildat mig.
I cirka tio års tid har jag arbetat inom psykiatri. Lika länge inom hjärtmedicin/HIA, respektive som operationssjuksköterska. Övrig tid har jag vidareutbildat mig och arbetat inom hemsjukvård, akutsjukvård och sjukvårdsrådgivning på telefon. Jag har arbetat heltid i alla år, med väldigt lite sjukfrånvaro.
Det jag vill komma till är individuell lönesättning, som infördes 1994 av Vårdförbundet – och vad jag tycker om den.
Hur kunde Vårdförbundet inte se sådana här fall komma?
Jag har förut inte tänkt så mycket på vad jag och andra haft i lön, jag har till och med tackat och varit glad när jag har fått lönepåslag – fram till förra året då jag såg min arbetsplats lönelista.
Jag fyller 60 år i år, jag har jobbat heltid som sjuksköterska sedan jag var 24 år, tusen och åter tusen många fler timmar än många av mina kollegor. Jag har varit med om hundra gånger fler situationer av både akuta och icke akuta situationer, jag har delat upp tusen gånger fler mediciner och delat ut dem till patienterna.
Jag har tagit blodprover, satt nålar, tröstat patienter och anhöriga, rapporterat till kollegor, undersköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter, sopat vägen för läkare på ronder och utfört deras ordinationer så många gånger så det inte går att räkna.
Men ändå ligger jag så lågt i lön att jag skäms. Jag har till exempel 600 kr mer i lön än en kollega som är lika gammal som åren jag har jobbat som sjuksköterska.
Hur kunde det bli så här? Och hur kunde Vårdförbundet inte se fall liknande mitt komma?
Individuell lönesättning såg säkert bra ut på pappret
Individuell lönesättning såg nog bra ut på pappret och infördes säkert ur de bästa av intentioner. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Om man sköter sitt jobb korrekt, alltid är där, är en som man kan ”lita på” och är trogen sin arbetsplats, kommer man då upp i lön? Det vet man inte – för det är individuell lönesättning.
Som alltid gäller att de som kan prata för sig, de får mest. Det hela är oerhört godtyckligt och mycket beror på närmaste chef.
Vårdförbundet måste ordna upp detta på något sätt, det fungerar inte som det var tänkt att det skulle fungera.
Själv känner jag mig grundlurad. Det är pengar som räknas nu för tiden och mitt värde är inte särskilt högt i dagens läge. Mest blir jag arg, men ibland riktigt ledsen.
//Katarina Strandberg, specialistsjuksköterska
Säg vad du tycker i Vårdfokus!
Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?
På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.
- Skriv kort och kärnfullt.
- Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
- Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
- Skicka med ett foto på dig.
- Mejla texten till debatt@vardfokus.se.