Barn i Libyen skadas av blindgångare
42 års diktatur är kanske på väg att falla i Libyen och folket firar redan. Men många barn och även vuxna skadas av osprängda minor, raketer och granater, berättar Vårdförbundets Thomas Sjöholm från Nafusaprovinsen i Västra Libyen, inte så långt från fronten.
Thomas Sjöholm, styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning Värmland och ambulanssjuksköterska, befinner sig sedan ett par veckor i Libyen som medicinskt ansvarig i ett minröjarteam utlånat till internationella Röda korset av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
De flesta dagarna åker teamet omkring för att identifiera farliga objekt. De kan sitta i husväggar eller ligga i trädgårdar och fruktodlingar eller vara insamlade av civilbefolkningen, berättar Thomas i ett mejl hem.
Det finns ett informationsteam på plats som undervisar och på posters informerar befolkningen om hur farliga blindgångarna är.
Ostabil ammunition
”Trots detta kommer folk, och även militärer bärande på de mest otrevliga (och ostabila) saker man kan tänka sig. Rekordet är den man som stannade vid min minibuss/incognito ambulans och visade upp ett till hälften fyllt bagageutrymme med det som enligt Per och Lars kunde ha rensat allt inom några hundra meters radie.”, skriver han.
Per och Lars är minröjarna som gräver och bedömer medan Thomas avvaktar på säkerhetsavstånd. Det är han som ska ta hand om minröjarna om olyckan skulle vara framme. Han har med sig en akutryggsäck modell extra stor.
Inget allvarligare hittills
”I den finns det mesta som kan behövas i materiel och mediciner och jag hoppas att jag inte skall behöva använda den mer än jag hittills gjort. Några plåster, några Panodil, några Dimor samt en kur antibiotika”, berättar han i mejlet.
Thomas har utrustat teamets minibuss till ambulans. Han har också ansvaret för att upprätta och uppdatera planerna för medicinsk evakuering.
Att regimen är på väg att falla beskriver han så här från ett möte som han var med på i lördags:
”Vid tiotiden kom ett av barnen in och meddelade att de sade på nyheterna att Gadaffi var försvunnen och det utbröt otroliga glädjescener. Alla gick ut på trappan och det verkade som om varenda innevånare avfyrade sin bössa med spårljusammunition. När vi körde tillbaks till Jadu, vid midnatt, var det glädjescener överallt, både på gator och vid check-pointer dansades det och man sköt spårljus.”