EU & vården. Fritt vårdvalkan bli hälsorisk
Den fria rörligheten ska inte längre gälla bara personal, utan även patienter. Vad som glömts bort är ett av de största hoten mot folkhälsan: spridningen av multiresistenta bakterier.
Drygt tusen svenskar fick planerad vård utomlands förra året. När EU nu öppnar dörrarna på vid gavel för patienter som vill opereras eller behandlas i ett annat land än hemlandet kan vi räkna med att det kommer att bli betydligt fler.?
Att EU hela tiden försöker göra det enklare för patienter och personal att röra sig fritt över gränserna har givetvis många fördelar. Samtidigt ställs sjukvården inför en mängd svåra frågor, varav de flesta ännu inte har något svar. Det allvarligaste är kanske att riskerna med en ökad spridning av multiresistenta bakterier har ”glömts bort” av politikerna när de har framhållit fördelarna med det nya patientrörlighetsdirektivet.??
Den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC är den enda EU-myndighet som är placerad i Sverige. Huvuduppgiften är att hålla koll på virus och bakterier. I en röd tegelbyggnad bakom Karolinska institutet utanför Stockholm arbetar 300 anställda med att samla information om smittsamma sjukdomar. Det gäller att snabbt upptäcka utbrott världen över, att kunna bedöma graden av farlighet och ge råd som kan förhindra att små utbrott blir stora pandemier.??
Professorn och chefen för avdelningen för kommunikation och landssamarbete är förvånad över att frågan om smittspridning har diskuterats så lite i förhållande till patientrörligheten. Av alla de hot mot folkhälsan som ECDC övervakar är nämligen antibiotikaresistensen det allvarligaste. ?
Det kan jämföras med klimathotet: Vad vi gör här och nu kommer vi att se effekter av decennier framöver.?
Bättre vårdhygien är en av de viktigaste åtgärderna för att hindra spridningen av antibiotikaresistens. Sverige och övriga länder i Norden har en relativt låg andel resistenta gula stafylokocker (mrsa). I Spanien, Italien, Grekland och Storbritannien är andelen däremot över 50 procent och ställer till med stora problem inom sjukvården. ?
Om jag som patient ska opereras eller få behandling på ett sjukhus utomlands skulle jag nog vilja veta hur vanligt det är med mrsa på det sjukhuset. Tyvärr är det ont om statistik i många länder. ECDC arbetar på att få fram bättre uppgifter, men det är inte helt lätt eftersom det är en känslig fråga för sjukhus som vill locka till sig patienter. ?
Hur ska Sverige hantera riskerna för patienter att bli smittade av multiresistenta bakterier vid operation eller behandling utomlands? Och vem ska i så fall betala för den efterföljande vården? De frågorna väntar fortfarande på ett svar.??
Hälso- och sjukvård är något som EU:s medlemsländer länge har ansett att varje land ska sköta utan att EU:s myndigheter lägger sig i för mycket. Det nya direktivet om patientrörlighet var svårt att driva igenom just för att det var första gången som EU tog ett beslut som lägger sig i de enskilda ländernas hälso- och sjukvårdssystem i större omfattning. Men vid en närmare granskning ser man att EU-beslut påverkar den svenska vården i större utsträckning än vi kanske är medvetna om. På sidorna 36-37 har vi samlat några av de mest aktuella hälsofrågorna inom EU.?
När EU:s ministerråd i vår formellt säger ja till det nya patientrörlighetsdirektivet har medlemsländerna sedan 30 månader på sig att införliva det med det egna landets lagar och regler. Hur det rent praktiskt kommer att gå till vet vi därför inte ännu. ??
Socialminister Göran Hägglund gick snabbt ut och lovade att ingen patient ska behöva ligga ute med egna pengar, utan räkningarna ska gå direkt till landstingen. Men hur blir det om någon felbehandlas? Eller får komplikationer vid hemkomsten? Hur ska journaler föras över mellan länderna? ?
Sakkunniga på socialdepartementet, experter på SKL, it-tekniker på landstingen och ekonomiansvariga i sjukvården har fått många svåra nötter att knäcka. Landstingen har haft stora problem med systemen för e-journaler, nu ska en smidig och säker överföring till andra länder kunna garanteras.?
En annan fråga är vem som ska sköta administration och betalning kring utlandsvården. Hittills har det varit Försäkringskassan som tar beslut och betalar ut pengar till patienter som ansöker om att få vård i andra länder. 2007 tog socialdepartementet fram ett förslag om att landstingen ska överta det ansvaret. Propositionen ”lades i byrålådan” i början av 2008, men kommer säkert att tas upp till diskussion nu igen. ?
Sjukvården måste också lära sig att hantera det faktum att patienterna får ännu större makt över den egna vården. När den behandlande läkaren på hemmasjukhuset bedömer att en operation inte är möjlig kan patienten dra till Paris och låta den franska doktorn skicka räkningen till Sverige.??
EU-direktivet för patientrörlighet är nytt, men direktivet som reglerar den fria rörligheten för arbetskraft har funnits länge. Ändå är det inte så många som jobbar i ett annat EU-land. Bara 2,4 procent av befolkningen i EU bodde 2009 i ett annat medlemsland än hemlandet. EU vill öka rörligheten mellan länderna och har i år påbörjat en översyn av direktivet.
Vårdförbundet bevakar det och har synpunkter på vilka förändringar som behövs genom Epsu, den europeiska fackliga organisationen för offentliganställda. Även de europeiska yrkesorganisationerna (se listan nedan) är med och lämnar synpunkter.?
Språktest, utbildningsnivå och någon form av EU-licenskort är frågor som den europeiska sjuksköterskeorganisationen EFN har tagit ställning till och som vi berättar om på nästa uppslag.