Inledaren

Vittnesmålen är ohyggliga. Aldrig tidigare har det sexuella våldet drivits så långt. Kvinnohatet i sin extrem. Kvinnoutrotning.

Efter åtskilliga timmars läsning av dokument på nätet är det på gränsen till vad jag klarar. Ändå är inte vittnesmålen så många. De flesta kommer från journalister som besökt Panzi-sjukhuset i Bukavu. Sjukhuset behandlar kvinnor som stympats av det sexuella våldet i östra Kongo-Kinshasa.

Det är läkarna som berättar. Kvinnorna är själva för stigmatiserade. Och journalisterna vill inte närma sig hukande, skamfyllda kvinnor med sina frågor.

Kvinnorna berättar för sina läkare hur de hållits som sexslavar i månader av milisgrupper. Hur de har våldtagits av tio män i rad. Hur våldtäkterna ofta slutar med att någon skjuter sönder kvinnans underliv med sin pistol, trycker upp en bajonett eller en trädgren.

De kvinnor som överlever blir skadade för livet. Urinvägar, livmoder och tarmar skadas. Avföring och urin läcker. De kan inte längre föda barn och blir utstötta ur familje- och bygemenskapen.

När kvinnorna kommer till Panzi-sjukhuset kan de ha sparat i månader till resan för att få hjälp att rekonstruera sitt underliv. »Och när vi hjälpt en kvinna och hon återvänt till sin by kommer ytterligare fem kvinnor hit från samma by«, säger en läkare på sjukhuset.

Kriget i Kongo-Kinshasa har pågått i tio år och anses ha skördat flest liv sedan andra världskriget, över fyra miljoner. Hundratusentals kvinnor har våldtagits och stympats i det sexuella våld som blivit ett huvudvapen för de olika milisgrupper som härjar i östra delen av landet.

Det sexuella våldet har alltid funnits i krig. På senare år under Balkankrigen, folkmordet i Rwanda och i kriget i Sudan (se vår artikel på sidan 44).

Men Stephen Lewis, tidigare fn:s sändebud för aidsfrågor i Afrika, säger att: »Världen har aldrig sett ett sådant sjukt och aggressivt krig direkt riktat mot kvinnor som i Kongo-Kinshasa.«Han anser att det är mäns våld mot kvinnor, driven till sitt mest extrema utövande. Ett våld som finns i alla samhällen i olika skepnader, inte minst i Afrika där kvinnors underordning och det sexuella våldet sprider hiv.

På ett möte om hiv/aids i London före jul pekade han på det internationella samfundets oförmåga att prioritera frågan om kvinnors rättigheter och uppmanade fn:s generalsekreterare att skynda på skapandet av ett fn-organ för kvinnor, en fråga som »begravts i fn:s byråkrati«.

Den internationella sjuksköterskeorganisationen icn har agerat i frågan, liksom Vårdförbundet.

Kvinnofrågorna i världen har ett förtvivlat behov av att uppmärksammas mer. Ett starkt fn-organ för kvinnor med lokala representanter kan bli den röst som de ohyggligt utsatta kvinnorna i Kongo-Kinshasa nu saknar.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida