Om att aldrig förlora sin själ

HerbjŸrg WassmoEtt glas mjölk, tack.398 sidor Norstedts 2008. www.norstedts.se   ISBN 978-91-1-301735-8

Dorte är femton år och bor med sin mamma och storasyster i Litauen. Familjen är fattig och Dorte vill bidra, men får inget arbete. En dag erbjuds hon jobb på kafé i Stockholm, där hon på tre månader ska kunna tjäna lika mycket som det tar två år att få ihop hemma. Hon kan inte stå emot erbjudandet fast hon egentligen inte vågar – och mamma aldrig skulle gå med på det.

Det tar inte lång stund förrän hon inser sitt misstag, men då är det redan för sent. Hon är såld som sexslav i Norge. Dorte utsätts för sådant som hon aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig och hon överlever knappt.

Många flickor råkar ut för samma öde, men Dorte har något speciellt med sig som inte är alla förunnat och som kanske räddar henne: hon är ett älskat barn. Hon har förmågan att i de allra hemskaste stunder med tankens och fantasins hjälp förflytta sig tillbaka hem till sina kära. Där för hon långa samtal med sin pappa som tröstar och stöttar henne i att inte ge upp och att aldrig någonsin förlora sig själv. Hon lyssnar också till moderns resonerande med Gud, som hon först nu förstår meningen med.

Berättelsen om Dorte är fruktansvärt plågsam att läsa. Det går inte att lägga den ifrån sig och intala sig att det bara är en grym saga. Detta pågår varje dag, hela tiden, och de drabbade flickornas chans att klara sig med liv, hälsa och värdighet i behåll är mycket liten.