Hjärnan. Skillnaderna övertolkas

Likheterna mellan mäns och kvinnors hjärnor är stora. Men det är de små olikheterna som får uppmärksamhet.??

I vår kultur har hjärnan kommit att ses som en bärare av vår personlighet. Det verkar finnas en samhällelig trend att söka förklaringar till vilka vi är i våra hjärnor, anser Isabelle Dussauge. ?

Hon är forskare på institutionen tema teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Med en vetenskapsteoretisk ingång har hon nyligen påbörjat en studie om den sexualiserade hjärnan. Frågan hon ställer är vad som händer med vår kulturella förståelse av mänskligt beteende när vi tänker oss det som en hjärnans företeelse.?

Att det vi gör och det vi känner syns i våra kroppar och i våra hjärnor tycker hon är rimligt. Problemet uppstår när man ser hjärnan som en förklaring till mänskligt beteende.?

— Det är vi som känner och agerar — inte våra hjärnor. Om vi sägs födas olika, och om de olikheterna avgör vilka vi är, tas det till intäkt för att inte söka förklaringar i samhälleliga orättvisor, säger Isabelle Dussauge.??

Det finns anatomiska skillnader mellan könen som för det mesta inte innebär så mycket för våra beteenden. En sak som verkar vara vetenskapligt bevisad när det gäller könsskillnader i hjärnan är att män har något större än kvinnor, och att storleken inte spelar någon roll för hur människor tänker.?

Ändå är den biologiskt inriktade hjärnforskningen full av förutfattade meningar om könsskillnader. Det finns till exempel tester som kallas ”mental rotation” där män och kvinnor får vända och vrida på föremål och sedan gissa vilka som är vilka.?

— Resultatet tas som bevis för att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor när det gäller att läsa kartor och orientera sig i plats och rum. Men andra studier visar att det bara behövs tio timmars videospelsträning för att klara testet bättre, och att skillnaderna därför inte säger något om medfödda olikheter.?

Att studier som motbevisar teorier om medfödda skillnader ofta inte får så stort utrymme i medierna tror Isabelle Dussauge beror på att vi i vårt samhälle vill få våra förutfattade meningar bekräftade.