Detaljstyrning uppifrån gör inte vården mer jämlik

Statens och myndigheternas försök att detaljstyra vården fungerar inte. En mer kunskapsstyrd och jämlik vård måste bygga på tillit till vårdpersonalen och till dem som ansvarar för vården, enligt en ny utredning.
Det saknas verkligen inte regler, råd och rekommendationer från olika myndigheter som alla har det goda syftet att göra vården mer kunskapsstyrd och jämlik – både över landet och mellan olika grupper. Men trots mängder av olika initiativ fungerar det inte. Nu är det dags att byta strategi.
Den slutsatsen drar utredaren Sofia Wallström som i dag överlämnar utredningen ”Kunskapsbaserad och jämlik vård” till regeringen.
Tillit till vårdpersonalen
Utredningen vill att landsting och kommuner ges bättre förutsättningar att ta sitt ansvar fullt ut och att en ny modell för kunskapsstyrning av vården måste bygga på tillit till vårdens professioner.
De öppna jämförelserna av vården i Sverige visar att det finns stora variationer av vilken vård patienterna ges. Det gäller beroende på var i landet man bor, men också beroende på kön och socialgrupp. Skillnaderna har snarare ökat än minskat.
Därför krävs en skärpt nationell styrning samtidigt som landsting, kommuner och vårdpersonal ges större möjligheter att ta sitt ansvar, anser utredaren.
Socialstyrelsen får en särställning
Den nationella kunskapsstyrningen är alltför komplex och splittrad idag och behöver förenklas. Det vill utredaren ändra på genom att:
- Socialstyrelsen ges en särställning bland de kunskapsstödjande myndigheterna. Samtidigt ska regeringsuppdragen till Socialstyrelsen bli färre och mer övergripande.
- Ett samråd mellan regeringen och landstingen inrättas där man diskuterar och beslutar om hur man ska komma tillrätta med brister som gäller kunskapsbaserad och jämlik vård. Landstingen ska delta direkt i detta, inte via sin organisation SKL, Sveriges kommuner och landsting.
- En nationell digital kunskapstjänst inrättas där vårdprofessionerna hos alla vårdgivare enkelt kan få tillgång till kvalitetssäkrade kunskapsstöd samt utan kostnad ta del av vetenskapliga artiklar. Tillgången till kunskapsstöd ska vara lika över landet och till för alla professionsgrupper.
De kunskapsstöd som används mest i dag är kommersiella webbstöd eller att fråga en kollega, enligt enkäter som utredningen gjort tillsammans med bland andra Vårdförbundet. Endast hälften av dem som svarade på Vårdförbundets enkät ansåg att de har tillfredsställande möjligheter att upprätthålla sin kompetens och att kulturen på arbetsplatsen uppmuntrar kontinuerligt lärande. Enkäterna visar också att vissa grupper, bland annat sjuksköterskor i kommunal verksamhet, anser sig ha för dålig tillgång till kunskapsstöd.
Inte obligatoriska riktlinjer
Utredningen bedömer även att de nationella riktlinjerna bör vara vägledande, inte obligatoriska eller bindande eftersom riktlinjer skrivs på gruppnivå medan alla bedömningar måste göras utifrån den enskilda patienten. Många patienter har fler sjukdomar, samtidigt som riktlinjerna ofta är skrivna utifrån en specifik diagnos. Obligatoriska riktlinjer sänder också signaler om brist på tillit till vårdens professioner, anser utredaren.
Uppdraget till utredningen var att landsting och kommuner ska fortsätta att ha huvudansvaret för vården, därför bygger förslagen på att de ska få möjlighet att ta sitt ansvar fullt ut. Men om det misslyckas bör staten överväga en förändrad ansvarsfördelning, skriver utredaren – vilket i klartext betyder att diskussionen om förstatligande av vården lär komma upp igen.
Om utredningen
Utredningens uppdrag är att överväga och lämna förslag till hur en ökad följsamhet till nationella kunskapsstöd i hälso- och sjukvården kan uppnås.
Syftet med uppdraget är att säkerställa att den hälso- och sjukvård som ges befolkningen är kunskapsbaserad och jämlik och ges på samma villkor till kvinnor och män.