Juristen: ”Att peka ut enskilda gör inte vården bättre”
Lex Maria infördes för att vården skulle lära av sina misstag. Men enligt Vårdförbundets jurist Carita Fallström lever syndabockstänket kvar. Hon menar att rättsprocesser mot enskilda riskerar att försämra patientsäkerheten.
Hälso- och sjukvårdens skyldighet att anmäla skador och riskhändelser till tillsynsmyndigheter har sitt ursprung i förgiftningsskandalen på Maria sjukhus i Stockholm 1936. Fyra patienter avled efter att de av misstag injicerats med desinfektionsmedel. Fem personer åtalades, varav fyra sjuksköterskor, men samtliga friades. Kort därefter infördes lex Maria.
Redan vid tidpunkten för händelsen skrev Aftonbladet att systemfelen inte beaktats, i stället riktades skulden mot personalen som arbetade under svåra förhållanden.
Svårt att ställa chefer till svars
Carita Fallström, jurist på Vårdförbundet, tycker att syndabockstänket hängt kvar länge, trots att patientsäkerhetslagen uppdaterats flera gånger och mer inriktats på prevention och just systemperspektiv. Hon berättar att under arbetet med patientsäkerhetslagen från 2011 diskuterades att införa ett patientsäkerhetsbrott på samma sätt som chefer kan fällas för arbetsmiljöbrott. Det blev aldrig av.
– I dag kan Inspektionen för vård och omsorg utdela vite och förbjuda verksamheter som inte lever upp till kraven på patientsäkerhet, men det är inte personligt och det sker sällan, säger Carita Fallström.
Om man inte utreder orsakerna kan man inte heller vidta rätt förebyggande åtgärder som kan förhindra att det händer igen.
Lika fall bedöms olika
Vårdgivaren ska utreda händelser och vidta åtgärder där patienter skadats eller hade kunnat skadas. Slarviga utredningar kan behöva kompletteras men ofta konstaterar Ivo att vårdgivaren uppfyllt sina skyldigheter. I vissa fall utdelas kritik.
Om utredningen kommer fram till att händelsen beror på en enskild individ kan Ivo skicka ärendet vidare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, som fattar beslut om prövotid eller indragen legitimation. Därtill kan vem som helst som anser att ett brott begåtts anmäla detta till polis.
– Som enskild medarbetare i hälso- och sjukvården är det svårt förutse eller påverka vilken väg det ska ta. Det finns en godtycklighet och slumpmässighet i det, likartade fall behandlas inte lika, säger Carita Fallström.
En vägledande dom
Tydligast blev det i Kalmarfallet 2002 där en sjuksköterska åtalades att ha vållat ett spädbarns död genom att blanda ett läkemedel i tio gånger för hög dos. Samma år hade 310 läkemedelsrelaterade patientincidenter anmälts till tillsynsmyndigheten, varav 52 klassades som livsfarlig skada. Att just Kalmarfallet hamnade i en rättssal berodde på att den lokala chefsåklagaren läste om det i lokalpressen och gjorde en polisanmälan. Fallet gick hela vägen till en fällande dom i Högsta domstolen, HD, 2006.
– Det fanns flera förmildrande omständigheter, bland annat bristande rutiner och otydliga ordinationer. Enligt HD spelade det ingen roll. Därmed har vi ett prejudikat som säger att det medicinska yrkesansvaret i patientsäkerhetslagen väger tungt, säger Carita Fallström.
Risk för tystnadskultur
Hon menar inte att vårdpersonal ska ha straffimmunitet. Särskilt inte när någon medvetet agerat vårdslöst eller avsiktligen skadat andra. Men de flesta vårdfall som hamnar i domstolar är så kallade vållandebrott där någon agerat oaktsamt, utan uppsåt. I dessa fall är det viktigt att ta hänsyn till alla omständigheter som kan ha bidragit till att händelsen inträffat, menar Carita Fallström.
– Om man inte utreder orsakerna kan man inte heller vidta rätt förebyggande åtgärder som kan förhindra att det händer igen. Chansen till lärande ökar om utredningen sker utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Att peka ut en enskild ansvarig gör inte vården bättre, snarare ökar risken för tystnadskultur, att man inte vågar anmäla avvikelser eller incidenter, säger hon.
Mer fokus på förebyggande
Vad borde göras?
– Jag tycker att man ska utvärdera patientsäkerhetslagen från 2011, som uttalat riktades in på systemperspektivet. Jag tycker inte man nått hela vägen utan mycket fokus är fortsatt på individen. Mer krav bör riktas på den förebyggande delen, bland annat att personalen ska ha rätt förutsättningar för att ge en säker vård.
Här kan Vårdförbundet ge stöd
Medlemmar i Vårdförbundet kan få stöd och hjälp i flera typer av ansvarsärenden.
Tillsynsmyndigheter: Du kan få hjälp med ärenden som hamnat hos Ivo, HSAN och andra tillsynsmyndigheter. Det kan handla om råd och stöd vid skrivande av yttranden och överklaganden.
Polisanmälan och åtal: Vårdförbundets ordinarie rättshjälp omfattar inte polisanmälningar, brottsutredningar eller åtal. En offentlig försvarare ger juridiskt stöd i brottmålet.
Särskild rättshjälp: En medlem som har blivit polisanmäld eller åtalad kan dock ansöka hos Vårdförbundets förbundsstyrelse om rättshjälp. Den kan exempelvis avse kostnader för den offentliga försvararen som medlemmen kan bli skyldig att betala.
Kunskap om vården: Vårdförbundet kan bistå den offentliga försvararen med kunskap om hälso- och sjukvården och den juridik som omfattar området.
Andra följder: Om ett brottmål leder till ett ärende hos Ivo eller HSAN eller får arbetsrättsliga konsekvenser kan medlemmen få stöd av Vårdförbundet i de delarna.