Läkemedel vanligare än omvårdnad i tvångsvård

Bara var tredje patient som vårdas i sluten tvångsvård får någon form av omvårdnadsinsatser, visar en undersökning från Socialstyrelsen.

– Ändå har vi lagt ribban för vad som ska kallas omvårdnad väldigt lågt och vi har tänjt på begreppet genom att inte bara räkna kryssen vid frågan om patienten får omvårdnadsinsatser.

Det säger Susanne Rolfner Suvanto, utredare på NU!, Nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder.

– Vi har till exempel räknat stöd i ekonomiska frågor som omvårdnad, och samtal i syfte att stärka patientens hälsa, när de skrivit i det i rutan för annat.

”Ett trubbigt instrument”

 Hon konstaterar att det är sällan som omvårdnadsinsatser lyfts till en nationell nivå.

– Men nu har vi ställt direkta frågor om omvårdnad. Fast vår ögonblicksbild av tvångsvården är ett trubbigt instrument – vi tror att det är en underrapportering. Jag har svårt att tro att man inte ger omvårdnad, resultatet visar nog mer på behovet av att synliggöra, och strukturera omvårdnadsinsatserna.

Socialstyrelsens rapport bygger på en dags nedslag i den svenska psykiatriska tvångsvården och omfattar 3066 patienter, där chefsöverläkaren eller den som fått uppgiften delegerad till sig har svarat på en rad enkätfrågor.

Underlag för utvecklingsstöd 

Avsikten var att få en bild av hur det ser ut och underlag för förbättringar och för att kunna utvärdera den nya vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård.

Inventeringen kommer att bilda underlag för utvecklingsstöd på viktiga områden i vården.

– Vi vill understryka landstingens ansvar för att tvångsvårdade ges så bra vård som möjligt. Alla landsting bör därför inventera vilken vård de ger, kartlägga varje patients behov av läkemedel, se till så att alla har en vårdplan och tydliggöra kraven på innehåll i vården och tillgodose behovet av resurser, säger Anders Printz, enhetschef på NU!

Nästan hälften tvångsvårdas

Nästan hälften av psykiatrins slutenvårdsplatser upptas av tvångsvårdade, 22 procent vårdas enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, och 21 procent enligt Lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV

Antalet patienter i den psykiatriska slutenvården som är dömda till tvångsvård ökar stadigt, trots att färre har dömts de senaste åren. Det beror på att vårdtiderna blir allt längre.

En stor del av patienterna får få insatser. Den vanligaste åtgärden var läkemedel, främst medel mot psykos och ADHD, ofta utan att ha fått en sådan diagnos.  Tjugu av de 196 tvångsvårdade som är över 65 år hade en demensdiagnos. Femton av dem behandlades dessutom med läkemedel som har visat sig vara kontraindicerade vid demens. 

Många missbrukare

Andelen missbrukare är stor i rättspsykiatrin, men antalet som får behandling har minskat. Den undersökta dagen bedömdes var tredje tvångsvårdad ha ett missbruk, men bara var fjärde fick behandling. Obehandlat missbruk ökar risken för återfall i brott.

Två tredjedelar av patienterna hade en samordnad vårdplan. De med samordnad vårdplan hade fler insatser.

– En tydlig plan är alltså mycket viktig. De patienterna hade också medverkat i planeringen i nittio procent av fallen, säger Susanne Rolfner Suvanto.

Tvångsvårdad i 47 år

Få tvångsvårdade patienter får familjeinsatser, och få får psykopedagogiska insatser. För de allra flesta tar tvångsvården slut, men utredarna har hittat tre fall där patienterna har vårdats i över 47 år.

– De patienter som vårdades enligt LRV hade en större bredd i insatserna än de som vårdades enligt LPT. Kanske på grund av att de har längre vårdtider. Annars såg vi inga skillnader mellan män och kvinnor eller mellan svenskfödda och utrikes födda, konstaterar Nina Frohm, utredare på NU!.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida