Sjukhus saknar skriftliga regler för livets slut
På Astrid Lindgrens barnsjukhus stängde en sjuksköterska av en pojkes respirator på eget bevåg. Nu tas skriftliga rutiner fram. Men de flesta neonatalavdelningar saknar sådana dokument.
Vårdfokus ställde frågan: Har ni skriftliga rutiner för när en behandling ska avslutas? till de medicinskt ansvariga på landets alla neonatalavdelningar. Svaren visar att den stora majoriteten inte har, eller ens vill ha, det.
Uwe Ewald, professor och verksamhetschef vid neonatalkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, menar att det är lika svårt att detaljreglera livets början som livets slut. Flera andra som har svarat nej på vår fråga delar hans uppfattning:
”Skillnaden mellan individer är så stor att skrivna riktlinjer om när livsuppe-hållande behandling ska avslutas med nödvändighet blir en schabloniserad förenkling av föga värde. Lika lite som allt kring en förlossning bör schabloniseras i ett pm, lika lite tror jag att det är nödvändigt i livets slutskede.”
Även om Akademiska sjukhuset alltså saknar egna riktlinjer, lutar man sig i likhet med många andra sjukhus mot litteratur som exempelvis Palliativ vård i nyföddhetsperioden av barnläkaren Magnus Lindroth. Dokumentet kallas även Lundamodellen och ger ett allmänt hållet stöd i processerna kring själva beslutet, eller situationer som uppstår som följd av beslutet.
Karolinska universitetssjukhuset har dock valt att gå ett steg längre och håller just nu på att ta fram egna, lokala riktlinjer. En sjuksköterska stängde för en tid sedan av respiratorbehandlingen av en liten pojke efter att hon ansåg sig ha fått i uppdrag att göra det. Men något dokumenterat beslut fanns inte och ingen läkare var närvarande.
— Vi blev väldigt chockade och förvånade, vi hade aldrig kunnat tänka oss att det kunde ske, säger Mikael Norman, professor och sektionschef för neonatalvården på Karolinska i Huddinge.
Han tycker att reglerna hittills har varit glasklara men väljer nu ändå att sätta dem på pränt. Karolinskas riktlinjer ska ytterligare förtydliga hur avslutandet ska gå till. Mikael Norman tycker till skillnad från många av sina kolleger runt om i landet att det är bra med egna riktlinjer.
— Jag tror absolut att det behövs. De senaste fallen hos oss på Astrid Lindgren visar att man måste ta upp frågan om vilka behandlingsbegränsningar som får göras och inte, samt hur, säger Mikael Norman.
Däremot vill han inte ha någon lagreglering.
— Det vore väldigt olyckligt om det blev tvingande. Då närmar vi oss ett system där läkare och sjuksköterskor hela tiden ska beakta att man kan bli åtalad.
Socialstyrelsen kräver inte att sjukhusen har egna riktlinjer mer än i allmänt hållna ordalag: vårdgivaren har skyldighet att organisera verksamheten så att den är god och säker.
Vid årsskiftet kan det dock komma nya krav eftersom myndigheten håller på att se över sina allmänna råd kring livsuppehållande behandling
FLER UPPMÄRKSAMMADE FALL:
För hög dos. För drygt ett år sedan greps en barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Hon misstänks för att ha gett en för hög dos tiopental till ett spädbarn. Tidigast i höst startar rättegången. Den sjuksköterska som stängde av respiratorn förekommer även i detta fall.
Fick somna in. Strax före jul fick en cancersjuk pojke somna in, mot familjens vilja. Föräldrarna har polisanmält narkosläkaren och åklagare har inlett en förundersökning.
HAR NI SKRIFTLIGA RUTINER?
Vårdfokus frågade 33 neonatalavdelningar om de har skriftliga rutiner för när en behandling ska avslutas. 22 svarade.
7 svarade ja. De använder någon form av etisk beslutsmodell, exempelvis Lundamodellen. Tre uppger att de har egna, lokala pm.
15 svarade nej. De flesta uppger att de inte har några skriftliga rutiner men att deras arbetssätt i praktiken liknar Lundamodellen. Ingen personalkategori får fatta beslutet ensam.