Socialstyrelsen efterlyser bättre suicidbedömningar

Psykiatrin behöver bli bättre på att använda systematiska suicidbedömningar. Det konstaterar Socialstyrelsen i Stockholm efter att ha gått igenom ett hundratal lex Maria-ärenden om självmord.

– I två av tre ärenden hade det gjorts någon form av suicidbedömning men knappt var fjärde var gjord på det sätt vi vill att de ska göras, det vill säga systematiska bedömningar där grundernas för bedömningen klart framgår, berättar Pia Wehlin, byrådirektör på Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm.

Där har man sammanställt de 97 lex Maria-anmälningar i samband med suicid vid Stockholms landstingsdrivna psykiatriska kliniker; från det att rapporteringsskyldigheten infördes i februari 2006 till och med utgången av 2007.

I går informerades de högsta cheferna och senare i höst ska Socialstyrelsen besöka verksamheterna för att samtala om resultatet.

Summariska suicidbedömningar

– Syftet är att klinikerna ska upptäcka sina egna brister och åtgärda dem. Vi förmedlade att man kunde vara lite bättre på att göra systematiska bedömningar.  I många av journalerna står det att det inte föreligger någon självmordsrisk, men det står ingenting om hur den bedömningen har gjorts, eller ens om patienten har fått frågan, konstaterar Pia Wehlin. 

Av sammanställningen framgår det att 27 procent av personerna i de rapporterade fallen hade diagnosen depression, 12 procent hade en affektiv sjukdom och 8 procent hade en dubbeldiagnos med någon beroendesjukdom i kombination med en psykisk störning. 
 
Den ”typiska” lex Maria-patienten är i medelåldern, behandlas i öppenvården för depression och är ordinerad antidepressiva läkemedel. Suicidrisken har inte bedömts på ett systematiskt sätt och patienten har tagit sitt liv genom hängning eller förgiftning. Generellt är självmord vanligare bland män än kvinnor.

Hittade fler brister än klinikerna

– Hela 84 procent av självmorden begicks medan patienten gick i psykiatrisk öppenvård. Var femte patient hade ringt återbud till ett besök före sitt självmord. Det är ett viktigt observandum för vården, en signal de får diskutera i verksamheterna, säger Pia Wehlin.

Att 71 procent av klinikerna hade gjort egna interna utredningar i samband med självmordet, ser hon som ett bra resultat. Men när Socialstyrelsen gick igenom samma ärenden hittade de brister dubbelt så ofta som klinikerna, fastän samma utredningsverktyg användes.

Pia Wehlin tror att det beror på att Socialstyrelsen har hållit på med händelseanalyser länge, medan många kliniker bara är i startgropen. I 67 procent av ärendena hade klinikerna också utarbetat en åtgärdsplan för att förhindra att ett liknande självmord skulle ske igen.

Dokumentera anhörigkontakter

I 41 procent av fallen fick klinikerna påpekanden av Socialstyrelsen, i 23 procent kritik med krav, och i 36 fick de höra att de hanterat suicidfallet på ett bra sätt. Den vanligaste kritiken var att det saknades en systematisk suicidbedömning, följt av brister i dokumentation och att de inte hade följt sina egna vårdprogram.

– Förutom den systematiska suicidbedömningen måste man bli bättre på anhörigkontakter. Det är oerhört viktigt och pratas om i alla sammanhang. Men i 97 procent av ärendena lyste anhörigkontaktenra med sin frånvaro. Visserligen sa cheferna att de hade haft anhörigkontakter, men det framgick inte av journalerna. Man måste skriva vad man gör också när man har kontakt med anhöriga, konstaterar Pia Wehlin.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida