Vägledning hjälper personal skydda boende

Vägledning hjälper personal skydda boende
När frågorna om hur de boende skulle kunna skyddas mot att skada sig blev för många tog masen Anne Hallbäck itu med saken. Resultatet blev en vägledning för vårdpersonalen.
Foto: BerntSten Photograpy

Nu har vårdpersonalen på de boenden som drivs av Norrtälje kommun en vägledning att slå i när de är osäkra på hur de ska skydda de boende från att skada sig. Masen och den medicinskt ansvariga för rehabilitering insåg att något måste göras när Socialstyrelsen stoppade de möjligheter till skyddsåtgärder som fanns tidigare.

13 oktober 2011

När Socialstyrelsens gamla föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder upphävdes på försommaren 2010 ställdes vårdpersonalen på många boenden för personer med demens inför svåra frågor. Hur skulle de kunna skydda gamla som riskerade att ramla ur sängen eller vandrare som gav sig av på långa promenader i snö och kyla?

Lagstöd saknades 

Beslutet var väntat eftersom det egentligen inte fanns något lagstöd för att använda tvångsåtgärder för att hindra en person med demens från att gå ut mitt i natten. Men de gamla riktlinjerna hade ändå uppfattats som att de gav ett visst utrymme för att låsa dörrar, använda sänggrindar och brickbord. Nu var det slut med det.

Som så många andra i samma position fick Anne Hallbäck, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Tiohundraförvaltningen i Norrtälje, många frågor från personal om hur de skulle göra i sådana situationer. Tillsammans med den medicinskt ansvariga för rehabilitering, Margareta Osvald, bestämde de sig för att ta itu med problemet.

– Det handlar ju om sunt förnuft. Vårt ansvar är att göra gott och det betyder att vi också måste skydda personer från att skada sig, säger Anne Hallbäck, som också är utbildad Silviasjuksköterska och sekreterare i Riksföreningen för medicinskt ansvarig sjuksköterska.

Syftet med hjälpmedel förtydligades

Tillsammans har de gjort en vägledning där personalen kan se precis vad som gäller, vad nödrätt och samtycke innebär och hur beslut ska hanteras. I dokumentet beskrivs också vad syftet är med olika hjälpmedel, till exempel att ett bälte ska bibehålla god kroppsposition vid ökad tonus eller spasticitet, och hur en riskanalys ska göras vid etiska dilemman.

Vägledningen har använts och fungerat sedan i november 2010. Och det har gått bra. Anne Hallbäck har inte fått en enda fråga sedan dess. Det har heller inte varit några intermezzon.

Men hon har varit ute och pratat med personalen om hur det ska fungera och att de också måste kunna förklara för anhöriga. Det handlar om att förstå skillnaden mellan att hindra och skydda.

Tryggheten viktigast

– Det har blivit en dialog. Man tänker vidare nu och försöker hitta alternativ, till exempel kan man ersätta grindar med en låg säng. Det viktiga är att alla känner trygghet och vet vad som gäller, och att vi kan ge ett skydd till den enskilde. Är jag en vandrare är det kanske värt att ta risken att gå vilse framför att sitta inlåst, säger Anne Hallbäck. 

Nyordningen har inte inneburit att antalet personal har behövt ökas.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida