Frågor om läkemedel gav svar om människan
Liz-Marie Persson trodde sig ha koll på hur de boende mådde. Men ett enkelt frågeformulär vände upp och ned på hennes syn på sitt arbete.
Många gamla har ont i själen. Den plötsliga insikten drabbade sjuksköterskan Liz-Marie Persson när de på Eriksdalsgården i Uppsala satte sig ned och pratade med de boende. De hade trott sig ha god koll på sina boende, om de exempelvis gick upp i vikt eller hade liggsår och det kändes viktigt att det var rent och snyggt. I själva verket mådde många dåligt och blev varken sedda eller hörda. ??
Det började med att Mariann Hedström, sjuksköterska och lektor på Uppsala universitet, frågade om hon fick pröva en skattningsskala för läkemedelsrelaterade symtom på Eriksdalsgården, driven av privata Attendo care. Eftersom Liz-Marie tyckte att det fanns en överkonsumtion av läkemedel svarade hon ja. Kontaktpersonerna satte sig ned med varje boende och ställde frågorna i lugn och ro, utan att vägleda eller svara för personen. ??
När Liz-Marie såg resultatet ställde hon frågorna igen och fördjupade dem. Hon frågade när den boende fick läkemedlet, varför och om han eller hon kom ihåg vad som hade hänt. Många visste inte ens vad de hade drabbats av. Han eller hon hade kanske vaknat upp på sjukhuset utan att veta någonting alls. Ingen hade pratat med dem om vad det innebär att få till exempel en stroke, vad som händer i kroppen och frågat hur de upplevde det. En del visste att de behandlades för sitt blodtryck, men inte varför eller om det var högt eller lågt. ?
– Tänk att dag ut och dag in vara missförstådd, att inte bli hörd och sedd. Är man 80 år är det ingen uppföljning på behandlingen, då är läkemedelsordinationerna på livstid, säger Liz-Marie.?
Hon fick veta sådant som de boende inte hade berättat för någon tidigare. Ingen hade frågat. ?
En kvinna berättade att hon hade mardrömmar och när Liz-Marie frågade vidare visade det sig att hon drömde att hennes man var död och att hon upplevde drömmarna som verklighet; hon var övertygad om att maken verkligen var död. Nattpersonalen hade observerat att hon sov dåligt, men inte mer än så. Mardrömmarna visade sig vara en biverkan av de betablockerande medicinerna som kvinnan var ordinerad. ??
För många av de gamla blev samtalen som ett uppvaknande. Någon sa: »Jag kommer inte att kunna gå igen, men det kan bli bättre.« Kvinnan med mardrömmar kunde sova om nätterna när medicinen sattes ut. Men det kanske viktigaste är att de upplevde att de blev sedda och lyssnade på, vilket gjorde att de kände sig nöjda och bekräftade. De hade fått berätta om det som så länge hade snurrat i deras huvuden och de mådde bättre.?
Ett uppvaknande blev det också för Liz-Marie som hade trott att hon kände de boende.?
Resultatet av genomgångarna blev att många av läkemedlen sattes ut, bland annat sömnmedel och smärtstillande, men det tycker inte Liz-Marie var det viktigaste. Allt annat som kom fram i samtalen, som inte hade med läkemedlen att göra, blev en aha-upplevelse för henne. ??
I samband med studien gick undersköterskorna en utbildning om läkemedel och ökade därmed sina kunskaper. Det tillsammans med studien gjorde att de har blivit mer medvetna. ?
Numera serverar nattpersonalen mjölk och smörgås till dem som vaknar. Läkemedelsförbrukningen har sjunkit dramatiskt och det är lugnare på boendet.??
Så här efteråt tycker Liz-Marie att studien varade för kort tid, ett halvår.?
På Eriksdalsgården fortsätter personalen att använda instrumentet, men tillräckliga farmaceutresurser saknas i nuläget för att regelbundna läkemedelsuppföljningar ska kunna göras.
Phase-20
Inga besvär Små Måttliga Stora besvär
Yr/ostadig/faller lätt p p p p
Trött/dåsig/orkeslös p p p p
Sover dåligt/mardrömmar p p p p
Ont i magen/bröstet p p p p