”Skillnader i läkemedelsförskrivning är inte detsamma som ojämlik vård”

I Västerbottens läns landsting får mer än dubbelt så många Alzheimerspatienter läkemedelsbehandling än i Örebro. Men Sveriges kommuner och landsting anser att behandlingsresultat och inte läkemedelsförskrivning är det viktigaste måttet på en jämlik vård.

På uppdrag av läkemedelsindustrin har analysföretaget IMS Health tagit fram en rapport om regionala skillnader i läkemedelsbehandling. Sex allvarliga sjukdomstillstånd har undersökts: Alzheimers sjukdom, osteoporos, kronisk obstruktiv lungsjukdom, reumatism, ms och bröstcancer.

– Vi har tittat på den kvantitativa läkemedelsanvändningen och intervjuat läkare om orsakerna till läkemedelskonsumtionen. Däremot har vi inte tittat på vad en optimal läkemedelsanvändning är, och inte heller på vilken effekt skillnaderna i läkemedelsförskrivning har på patienternas hälsa, sa Bengt Anell, docent vid IMS Health på ett seminarium om den ojämlika vården.

Störst skillnad vid behandling av Alzheimers

Störst är skillnaden i förskrivningen av läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Om meridianen är 100 så är läkemedelsförbrukningen i Västerbotten 180. Näst mest läkemedel mot Alzheimers skrivs ut i Stockholm, minst skrivs ut i Örebro läns landsting. Skillnaden i läkemedelsförskrivning är hela 160 procent.

Agneta Nordberg, professor vid minnesmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset, berättade att den största riskfaktor för att få Alzheimers sjukdom är ålder och att världen – eftersom vi blir allt äldre – står inför en explosion av demenssjukdomar.

Bristen på kunskap en förklaring

Tidig upptäckt, tidig diagnos och tidig behandling är avgörande för vården av demenssjukdomar. Hon sa att för det krävs engagerade, kunniga och lyhörda läkare. 

– Det är ofta husläkare som möter patienter med minnesbesvär – och det är en stor rotation på de läkarna. Bristen på kunskap kan vara en förklaring till att läkemedelsförskrivningen mot Alzheimers sjukdom är så liten. Sjukvården behöver en organisation så att det finns någon med kunskap om demenssjukdomar i varje region, sa Agneta Nordberg.

I dag får 30 procent av Alzheimerspatienterna läkemedelsbehandling. I Socialstyrelsens riktlinjer om behandling av demenssjukdomar, som kom under våren, skrivs att 63 procent borde erbjudas sådan behandling. Agneta Nordberg ansåg att det är ett bra mål, men önskade att ännu fler skulle få tillgång till läkemedlen.

Inte detsamma som ojämlik

I paneldebatten som avslutande seminariet ansåg alla att de regionala skillnaderna i läkemedelsförskrivning är orimlig. Men Roger Molin, biträdande avdelningschef på Sveriges kommuner och landsting, ville ändå påminna om att alla skillnader inte innebär att vården är ojämlik.

– Skillnader i behandlingspraxis är inte detsamma som skillnader i behandlingsresultat. Vi måste i betydligt större utsträckning jämföra behandlingsresultaten. För det är skillnader som inte kan bortförklaras, sa han.

Debattdeltagarna var överens om att öppna jämförelser och nationella riktlinjer är bra, men att staten måste göra mer för att den ojämlika vården ska bli mer jämlik.
– Staten måste peka med hela handen, gärna tillsammans med sjukvårdshuvudmännen. Det gick att göra något åt tillgängligheten, och den nya patientsäkerhetslagen kommer säkert också ha effekt. Det borde gå att göra något åt ojämlikheten också, sa Anders Blanck, vice verkställande direktör på läkemedelsindustriföreningen, LIF.