Söker effektiv behandling mot central nervsmärta

Som disputerad biomedicinsk analytiker försöker Francois Kouyas att kartlägga mekanismen för smärtmedlet buprenorfin. Förhoppningen är att det ska kunna bli ett framtida medel mot central nervsmärta.

Behandling av centrala neuropatiska smärtor är en av de allra svåraste utmaningarna för sjukvården när det gäller smärtbehandling. Vanliga smärtläkemedel hjälper inte utan i stället används ofta antidepressiva läkemedel och epilepsimediciner.

Den klassiska smärtbehandlingens tyngsta vapen, opioden morfin, är inte till mycket hjälp. Det fungerar endast på ett fåtal patienter med nervsmärtor, men tappar sin effekt över tiden hos dessa patienter. Dessutom kan långvarig behandling med morfin orsaka ett beroende hos patienterna.

Francois Kouya är biomedicinsk analytiker vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge utanför Stockholm. Han disputerade 2006 på en avhandling om en annan opiod som heter buprenorfin.

Han har studerat buprenorfin på djurmodeller med ryggmärgsskada. Bland annat för att se om det kan fungera utan att framkalla tolerans.

Buprenorfin är en redan godkänd substans som finns i preparat som Norspan och Temgesic mot postoperativ smärta, men även i preparat som Subutex och Suboxone mot opioidberoende.

– Men ingen har studerat det vid nervsmärta så ingen vet hur det fungerar på nervskadade patienter, säger Francois Kouya.

Just nu befinner han sig på John F Kennedy-sjukhuset i New Jersey i usa där han gör sin så kallade post doc, en tvåårig efterdoktoral tjänstgöring i ett annat land än där doktorsavhandlingen har tagits fram.

Han har med sin forskning kunnat visa att den smärtlindrande effekten av buprenorfin är jämförbar med effekten av morfin vid nervsmärtor ute i kroppen, så kallad perifer nervsmärta. Men vid en ryggmärgsskada, eller central nervsmärta, är effekten mycket bättre. Dessutom påverkar inte buprenorfin medvetandet på samma sätt som morfin.

– Morfin dämpar hjär­nans aktivitet och det är svårt att veta om djuren blir smärtlindrade på grund av påverkan på hjärnan. Men de djur som fick buprenorfin sprang runt och de uppförde sig inte som om de var drogade, samtidigt som de var smärtfria, säger Francois Kouyas.

Men ännu vet ingen om det skulle fungera på människor med central nervsmärta.

– Tanken är att vi ska komma fram till kliniska försök under min tid i usa. Jag kommer att samarbeta med läkare som håller på med klinisk smärtforskning och har smärtpatienter.

Men för Francois Kouya är det mekanismen som står i fokus.

– Jag håller på med grundforskning och min forskning går ut på att finna mekanismen för buprenorfin.

En av orsakerna till att den smärtlindrande effekten av morfin vid neuropatisk smärta avklingar över tiden är att de receptorer som morfin binder till förändras på grund av nervskadan.

Francois Kouya har i sin forskning kommit fram till att trots att buprenorfin också är en opioid som verkar på samma receptorer som morfin så fungerar det att byta till den när morfin slutat fungera och återigen få en smärtlindring.

– Det betyder att buprenorfin också verkar på andra receptorer än opiat­receptorerna, säger han.

Ett annat belägg är att effekten av buprenorfin inte stoppas av substansen naloxon, som effektivt stoppar morfinets alla effekter och därför används som ett motgift vid morfinöverdos.

– Jag tror att opiater är det bästa för behandling av neuropatisk smärta och smärta vid ryggmärgsskada. Bara vi förstår hur de fungerar så att det går att använda dem rätt och vid rätt tillfälle, säger Francois Kouya.

Det finns flera receptorer som kan vara aktuella, men Francois Kouya har siktat in sig på tre. Det är dels en receptor för återupptag av adrenalin och serotonin i samma system som nyare antidepressiva så kallade ssri-medel verkar. Dels mer specifika smärtreceptorer som kallas gaba- och nmda-receptorer.

I dag måste patienter med ryggmärgsskada behandlas med flera olika läkemedel som påverkar dessa receptorsystem och alla blir ändå inte hjälpta. Francois Kouyas hoppas att buprenorfin har precis den rätta blandningen av effekter på de olika receptorerna som hans djurförsök har visat.

– Buprenorfin är mindre specifik än morfin och påverkar sannolikt flera receptorsystem, vilket verkar vara bättre, säger han.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida