Här är kommunen med högst snittlön
25 000 eller 33 000 i månaden? Skillnaderna mellan kommunernas sjuksköterskelöner är stora. Att veta vilka som betalar mest kan vara en god idé inför vikariat och jobbyte.
Ungefär 40 minuters bilfärd från Stockholms city ligger kommunen Upplands-Bro. Sista nordvästliga utposten mot Uppsala län. Färden dit visar ett tvärsnitt av huvudstaden. Utanför fönstret passerar stadskärnan, förort, miljonprogram, skog och fält, tätort igen och så ännu mer skog och fält. Sedan är vi framme i Bro, kommunen som har högst medellöner för sjuksköterskor i Sverige.
40 minuter. Det är en ganska lång pendling för en stockholmare. Och kanske ännu längre för en stockholmsk sjuksköterska. För det råder ingen högre arbetslöshet i yrkesgruppen i länet, så avståndet är en av orsakerna till Upplands-Bros relativt höga löner. Kommunen tvingas helt enkelt öppna plånboken.
Det tror i alla fall sjuksköterskorna Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm, som arbetar på Norrgårdenrespektive Allégården i Bro, kommunala särskilda boenden för äldre och dementa.
Det är måndag med allt vad det innebär av inskrivningar och efterdyningar från helgen när Vårdfokus hälsar på. Telefoner ringer, avvikelsemöte ska hållas och personal i korridorerna frågar dem om råd. Och så måste dokumentationen hinnas med. Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm visar runt i lokalerna samtidigt som de hanterar sina sysslor.
— Där ska vårt växthus stå, säger Inga-Lill Stålåker och pekar på gräsmattan utanför.
På äldreboendena pågår ett demensprojekt där de gamla ska få aktivera sig på olika sätt, till exempel genom trädgårdsarbete.
Men det är inte bara grönsaker som växer i kommunen, även sjuksköterskornas lönesummor — om än i långsam takt.
En snabb titt på siffrorna visar att Upplands-Bro, med sin meddellön på 33 436 kronor, är den kommun i Sverige som i snitt betalar mest till kommunanställda sjuksköterskor anslutna till Vårdförbundet. Statistiken utgår från de kommuner som har minst tio medlemmar i Vårdförbundet. För Upplands-Bros del handlar det om 18 personer. Visserligen är medellönen bara 430 kronor högre jämfört med tvåan Stockholms stad, men ändå. I landet är medellönen för samma grupp 28 158 kronor, för landstingsanställda 26 876 kronor.
Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm är förvånade över att deras arbetsgivare ligger i topp.
— Jaså? Men vi tycker ju att vi borde ha ännu högre lön.
Ingen av dem har stått på barrikaderna utan tror att den relativt gynnsamma löneutvecklingen i kommunen beror på flera samverkande faktorer. Avståndet till Stockholms city har vi redan nämnt.
— Sedan så har vi alla jobbat länge. Det gör sitt till. Vi har också en före detta mas som tjänar ungefär 38 000 i månaden som drar upp statistiken. När hon gått i pension nästa år ligger vi säkert lägre igen. Men kommunen har inget alternativ, den måste betala, till sommaren fanns knappt någon sökande, säger Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm.
Ytterligare en bit i lönepusslet kan vara att många av de timanställda är pensionerade sjuksköterskor. Med andra ord slipper kommunen lägga ut pengar på arbetsgivar- och sociala avgifter på dem.
— Men det är dåligt att det knappt finns någon lönespridning här. Alla, både allmän- och specialistsjuksköterskor, ligger mellan 29 000 och 34 000 kronor. Jag tycker att det ska löna sig att vidareutbilda sig, säger Inga-Lill Stålåker, som har specialistkompetens inom psykiatri, geriatrik och smärta.
Marja Kamuna, socialnämndens utförarchef i Upplands-Bro tycker att lönestatistiken är missvisande på grund av att den högavlönade före detta mas:en, medicinskt ansvariga sjuksköterskan, ingår i uträkningarna. Hon håller också fram att sjuksköterskorna jobbat i kommunen länge. Hon tror inte att avståndet till stadskärnan påverkar.
— Vi har en låg personalomsättning. Jag tror inte att vi har varit snällare än andra kommuner i lönesättningen. Men med en hög grundlön och en årlig uppräkning blir det en del, säger Marja Kamuna.
Både Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm har varit på väg att säga upp sig men stannat kvar hos sin arbetsgivare. För Inga-Lill Stålåkers del var det av ekonomiska skäl, löneskillnaden mellan Enköping lasarett — där hon sökte nytt jobb — och Upplands-Bro var för stor. Marianne Stenholm började studera till fastighetsmäklare, men återvände.
— Jag kan ju mitt jobb och det är det här jag vill göra, säger hon och visar vägen mot dagrummet.
Därifrån strömmar dragspelsmusik och gitarrspel. Varje måndag kommer Björn ”Brumme” Börlin och Alf Jakobsson och spelar upp till dans som ytterligare en del i demensprojektet.
Ett 20-tal äldre sitter på rad längs med väggarna. De är ingalunda några panelhönor, för i mitten går undersköterskorna runt och sträcker ut händerna till dem som vill tråda dansen. Martti Laitila har klätt upp sig i vinröd finskjorta och är inte nödbedd när Amina Mohammad bjuder upp till ”Säkkijärven polkka”.
Det är som trolleri. Tonerna ihop med rörelserna ser ut att skingra vardagens lunk både hos de äldre och bland personalen. Även Inga-Lill Stålåker och Marianne Stenholm tar en svängom med pensionärerna på linoleumgolvet. Där omformar sig dansparen slumpvis vartefter danspartners kommer och går. En duo blir en trio som blir en kvartett som blir en duo igen.
En del av de äldre som tittar på klappar händerna, andra sitter bara och lyssnar på musiken.
Barbro Ahlgren kliver upp ur rullstolen och tar några steg.
En hel timme pågår dansen och efteråt rumlar de gamla ut, svettiga och leende.
— Mina ben, det gör ont i mina ben, säger Alina Pavlovski som en gång i tiden arbetat som luftakrobat på cirkus i Polen.
— Ja, men du dansade ju så bra alldeles nyss, säger Marianne Stenholm.
Alina Pavlovski stannar upp, ser ut att komma ihåg, ett leende sprider sig i ansiktet och hon pussar sin sjuksköterska på båda kinderna.
— Vi satsar mycket på att försöka skapa glädje här, som med dansen. Det minskar också användningen av psykofarmaka och så sover de boende bättre, säger Inga-Lill Stålåker och får medhåll av Marianne Stenholm.
De sneglar båda på klockan, halv fyra. Vardagen är tillbaka igen. Det är hög tid att dokumentera dagens händelser och ta hand om allt annat som hopat sig under eftermiddagen.
— Nog gör vi rätt för våra löner, säger de och hastar i väg i korridoren.
Kommunerna som betalar mest:
- Upplands-Bro 33 436
- Stockholm 33 006
- Solna 32 813
- Värmdö 32 640
- Vellinge 32 606
- Lidingö 32 403
- Berg 32 130
- Upplands Väsby 32 058
- Tyresö 31 995
- Järfälla 31 976
…och minst:
- Ockelbo 25 390
- Ronneby 25 487
- Norsjö 25 555
- Ludvika 25 888
- Karlsborg 25 888
- Söderhamn 25 902
- Hofors 26 018
- Borlänge 26 034
- Haparanda 26 123
- Tranås 26 187
Fotnot:
Listorna gäller 2011 års löner och inkluderar de kommuner där antalet medlemmar är minst tio. I statistiken ingår allmänna och specialistsjuksköterskor som är medlemmar i Vårdförbundet, chefer är exkluderade. Uppgifterna baseras på partsgemensam statistik från SKL, bearbetad av Vårdförbundet.