Hög puls på årets löneförhandlingar

Hög puls på årets löneförhandlingar

...Att bara få en siffra är värdelöst. Jag vill att lönen ska kopplas till min utveckling, säger Maria Danielsson, biomedicinsk analytiker som jobbar dag och natt på klinisk kemi och transfusionsmedicin på Mora lasarett. Foto: Ulf Palm

Vårdförbundets första avtal med Sveriges kommuner och landsting utan garanterad nivå verkar ge mer pengar än vad ett avtal med en siffra skulle ha gjort. Men många avdelningar har fått kämpa.

30 november 2011

Utbildning i Falun. Biomedicinska analytikern Maria Danielsson granskar vita blodkroppar från en patient med leukemi. Den här specialistkunskapen är på väg att gå i pension på hennes arbetsplats. Därför vidareutbildas hon och hennes kolleger.

Ger det här utdelning i lönekuvertet? Nja, hon är tveksam. Yrket innehåller ständig kompetensutveckling för alla. Det konstanta tillflödet av ny kunskap brukar vara svårt att lyfta fram som argument under lönesamtalet, tycker hon.?

— Lönesättningen borde vara ännu mer individuell. Chefer tittar för lite på personliga egenskaper, engagemang, kreativitet, att man vågar vara kritisk och kommer med förbättringsförslag.

Hon tjänar 24 950 kronor i månaden och kommer enligt Vårdförbundet Dalarnas lokala löneavtal med arbetsgivaren få 500 kronor extra i lön från och med april nästa år, pengar som inte ska påverka 2012 års löneöversyn. Utöver det är hon med och konkurrerar om ett generellt lönepåslag på 2,5 procent som gäller retroaktivt från och med juli i år.

Innan alla individuella löner satts och räknats ihop går det inte att ge ett säkert snittresultat för avtalet 2011. Men statistiken som hittills redovisats tyder på att ett avtal med en siffra inte hade gett medlemmarna ett bättre resultat, berättar Vårdförbundets chefsförhandlare Kerstin Persson.

— Utifrån de nivåer som hittills har rapporterats in ligger vi i alla fall högre än den garanterade nivån på 1,5 procent som gällt för övriga tjänstemän i den kommunala sektorn, säger hon.?

Vårdförbundets avdelningsordförande i Dalarna, Kerstin Erlandsson, sticker inte under stol med att årets löneförhandlingar med landstinget blev en traditionell kamp, långt från de diskussioner om medlemmarnas kunskap och bidrag till verksamheten som avtalet lyfter fram centralt.

Krisdrabbade landstinget Dalarna har som politiskt mål att minska lönegapet till läkarna och öka skillnaden mellan sjuksköterskors och undersköterskors löner. Trots det såg det först ut som om Vårdförbundets medlemsgrupper skulle tvingas betala för landstingets ekonomiskt ansträngda situation.

— Vi fick höra ”det finns inte ett öre” och tänkte ”här gäller det att vara envis för att få ut så mycket som möjligt’.

Under förhandlingarna stötte Vårdförbundet Dalarna på problem som många andra avdelningar känner igen. Som att arbetsgivaren kommer med skambud via personalavdelningen som inte har mandat att prata pengar.

Det krävdes tjat för att få tillgång till högsta ledningen, berättar Kerstin Erlandsson. Där vidtog projekt övertalning.

— Vi visade att med det bud vi fått skulle ambulansutbildade sjuksköterskor arbeta med undersköterskor som tjänade mer. Det argumentet tog skruv.

Hur kunde löneförhandlingar för en så stor grupp som Vårdförbundets medlemmar komma som en överraskning för landstinget? Varför fanns det plötsligt inga pengar?

Enligt Lars-Olof Björkqvist, personaldirektör i landstinget Dalarna, var det inte löneförhandlingarna med Vårdförbundet som kom som en chock.

— Däremot kan man reflektera över hur det ekonomiska resultatet kunde komma som en överraskning, vilket i sig har påverkat processen.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida