”Hotet har skapat stor oro i vården”

Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund är lättad över att avtalet med Sveriges kommuner och landsting, SKL, inte sägs upp. ”Det enda rimliga beslutet”, säger hon.

En lägre löneutveckling än för andra tjänstemän. Det var det som låg bakom konflikten 2008. Medan andra fick i genomsnitt 3,4 procent mer i lön under åren 2004-2008 fick Vårdförbundets medlemmar 2,9 procent.

– SKL:s hot att säga upp avtalet var ogenomtänkt och har helt i onödan skapat stor oro i vården. Det är bra att SKL har tagit sitt förnuft till fånga, säger Anna-Karin Eklund.

Avtalet 2008 innebar bland annat att löneökningen under 2008 skulle vara minst 4 procent. Det målet nåddes också, Vårdförbundets medlemmar fick i genomsnitt 4,7 procent mer i lön.

Missnöje med löneprocessen

Men ett avtal handlar om mer än procentsatser. Det rådde i Vårdförbundet ett starkt missnöje med hur lönebildningen gick till lokalt.

– Det har blivit något bättre, säger Vårdförbundets chefsförhandlare Kerstin Sjöström. Men en förutsättning för att den utvecklingen skulle fortsätta var att avtalet fullföljdes. Så det är skönt att SKL lät bli att säga upp avtalet.

Kerstin Sjöström påpekar att Vårdförbundets medlemmar har tagit ett stort ansvar för Sveriges hälso- och sjukvård.

– De neddragningar som nu drabbar vården innebär att medlemmarna utsätts för försämringar när det gäller arbetstider och arbetsmiljön i övrigt. Ett uppsagt avtal hade bara varit för mycket, säger Kerstin Sjöström.

Vårdförbundets medlemmar är lågavlönade

Trots att löneutvecklingen nu är något bättre än under 2004-2008 är Vårdförbundet inte nöjda med medlemmarnas löneläge.

– Vårdförbundets medlemmar är felavlönade. Det måste till en värderingsförändring av högskoleutbildade medlemmar inom kvinnodominerade områden. Vi hoppas nu att SKL:s ställningstagande kan leda till ett konstruktivt arbete för att säkerställa vårdens verksamhetsutveckling och personalförsörjning i framtiden, säger Anna-Karin Eklund.