STÅ PÅ ER!

Många säger spontant: Stå på er! Nu ska kvinnolönerna upp! när Vårdfacket följer med de strejkande Ulla Österlund och Kristina Andersson ut i centrala Kungälv vid strejkstarten på orten.

Med ett band med texten Röntgensjuksköterska över bröstet blir de snabbt identifierade när de delar ut sina ljusblå informationslappar till alla de möter.

Utanför en butik på Västra gatan står två män och pratar med den kvinnliga affärsinnehavaren.

– Jaså, ni är ute på stan, säger en av männen. När vi i träfacket strejkade på 80-talet fick vi inte ens gå hemifrån.

– Det är andra tider nu. Nu ska vi ut och synas, skrattar Kristina och Ulla och går vidare.

De flesta tar emot lappen som Ulla sträcker fram. Några säger nej direkt.

En man som lastar ur sin bil på Västra gatan stannar upp.

– Vi betalar skatt för att få vård och så går ni här och strejkar? Min mamma är hjärtsjuk och vi vet inte hur hon ska medicinera. Vart ska vi vända oss när ni är i strejk?

Kristina replikerar med gott humör:

– Vi är röntgensjuksköterskor så det kan vi inte ändå. Vänd dig till hennes läkare. Han har nog gott om tid, nu när vi sjuksköterskor är ute i strejk.

Bredvid en medelålders man släntrar ett gäng dystra ungdomar. Ingen av dem vill ha en lapp.

– Tycker du inte att vi är värda mer i lön? Vet du att efter tio år som röntgensjuksköterska har lönen bara ökat med 3 000 kronor, säger Kristina.

– Och jag har jobbat 21 år med ungdomar. Varför ska du tjäna mer än vad jag gör? replikerar mannen.

Dra ned på era utgifter i stället, uppmanar han, och går.

– Puh, vad säger man om sådant? Nu blev det svettigt, stönar Kristina och Ulla.

Det börjar bli dags för Ulla att hämta sin systerson som praktiserar på hennes arbetsplats. Han tyckte att det var roligare första veckan.

– Då var jag där, konstaterar hon.

Jobbet som strejkvakt inleder Ulla Österlund i gassande solsken vid personalingången till sin arbetsplats på Kungälvs sjukhus. Nu står hon med kurrande mage för att mota bort eventuella strejkbrytare. Lunchen får vänta.

– Att strejka är både förväntansfullt och traumatiskt. Självklart är det rätt att kräva högre lön. Men jag får ändå dåligt samvete, särskilt för cancerpatienterna som behöver snabbt besked, säger hon.

Två trappor upp fortsätter två stafettsjuksköterskor att arbeta, liksom en icke ansluten.

– Strejken känns uddlös när de jobbar. Jag förstår att det inte är enkelt för dem, men de kunde väl maska? De har varit inne sedan förra våren, eftersom vi har svårt att rekrytera röntgensjuksköterskor, så vi känner dem väl. Det gör det inte mindre komplicerat, säger Ulla Österlund.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida