Tema Avtal. Nytt grepp på slitiga arbetstider

Så mycket som möjligt skulle lösas lokalt.?Men när treskift blir allt vanligare och lönerna sackar efter ändrar Vårdförbundet strategi.

Baksmälla Varannan helg. Delade turer. Mer nattarbete och sönderslagna poängmodeller. Det sker över hela Vårdsverige just nu. Vårdförbundet jobbade länge för lokala överenskommelser om arbetstiderna, men med finans­krisen kom baksmällan. När svångremmen skulle dras åt rök de lokala arbetstidsmodellerna som skulle ge rimliga förutsättningar.?

Därför har Vårdförbundet tänkt om och nu när förhandlingarna om löner och villkor startar är en av förbundets viktigaste frågor att få till en central reglering med tid för återhämtning. Det tycker också medlemmarna är mest akut när facket har frågat dem. I dag finns det gemensamma riktlinjer för arbetstiden i AB, allmänna bestämmelserna, men det är en bok som Vårdförbundets chefsförhandlare Kerstin Persson skulle vilja elda upp.?

— Den är uråldrig!?Forskning visar att det finns risker med att jobba skift och natt. Medan arbetsgivarna talar om flexibilitet och effektivitet, varnar facket för sämre patientsäkerhet och sjukskrivningar när personalen inte orkar längre. Frågan är om de flexibla arbetstiderna i slutänden kommer att smaka mer än de kostar. I dag finns det, tvärtemot vad man skulle kunna tro, väldigt lite forskning om vilka konsekvenser de får.??

Vad är då ett bra schema? Det går inte att slå fast eftersom det beror på så många faktorer, inte minst medarbetarens egna önskemål. Eget inflytande betyder mycket för hur man tolererar arbetstiden. Många arbetsgivare uppfyller arbetstidslagen som infördes den 1 januari 2007 efter ett EU-direktiv. Men för lite tid för återhämtning läggs in. Det ska finnas med varje vecka och inte smetas ut över en månad. Intressant nog visar det sig att sjuksköterskor ofta gör samma fel när de själva får bestämma och på sistone har nackdelarna med så kallade önskescheman uppmärksammats. Det blir lätt att man tänker kortsiktigt och lägger in för lite vila för att anpassa schemat efter privatlivet. Så gjorde Sara Lyth när hon var ny, men ganska snabbt tvingades hon tänka om. Långa och många nattpass gav pengar och ledighet — men inget liv i övrigt.??

En annan fråga som Vårdförbundet länge har stridit för är att det ska löna sig att gå en specialistutbildning. I genomsnitt tar det 19 år att tjäna in vad det har kostat att vidare­utbilda sig och sämst går det för geriatriksjukskötersk­orna som inte ens har kommit ikapp vid pensioneringen. Vårdfokus har flera gånger rapporterat om specialistsjuksköteskor som till och med får sänkt lön eftersom de anses vara nya i sitt yrke och måste börja om från början.??

Medan läkarbristen i vissa fall har bidragit till att höja lönerna, är det som att marknadskrafternas teori om tillgång och efterfrågan är satt ur spel när det gäller sjuksköterskor. För trots att bristen på specialistutbildade bara ökar, fortsätter det att se ut så här år efter år. Orsaken är komplex och rymmer allt från det som kallas den strukturella lönediskrimineringen, att kvinnor har lägre lön än män, till att den offentliga vården är en akademisk låglönebransch. ?

Betald specialistutbildning är något som förbundet strider för. Det var också en av få sjukvårdsfrågor som var på tapeten inför riksdagsvalet och från alliansregeringen har ett löfte avgetts om att det ska bli verklighet under mandatperioden. Inför årets avtal har Vårdförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, gjort gemensam sak och vänder sig till regeringen för att ytterligare trycka på i frågan. Ibland erbjuder landsting betald utbildning för vissa specialiteter, men nu sätts press på regeringen för att få fram andra pengar. Vårdens utveckling kräver en ökad specialisering.? ?

Är det då rimligt att kräva betald vidareutbildning? Kerstin Persson tycker det eftersom bristen är så stor och verksamheterna skulle gynnas. Men om valet står mellan ett rejält lönelyft och betald utbildning tycker iva-sjuksköterskan Gitte Larsson att höjd lön väger tyngre. 

Den tredje prioriterade frågan i årets förhandlingar är att få den individuella lönebildningen att fungera. I dag möts många medlemmar av en uppgiven suck när de ska prata lön. Chefen har bara en pott att fördela och den är, nästan alltid, liten. Skräckexemplet är den arbetsgivare som ersatte diskussionen med att skicka ut ett sms med besked om den nya lönen.?

Individuell lönebildning får inte skötas slentrianmässigt, då är den snarare kontraproduktiv och tar tid i onödan. Forskaren Jan Wallenberg tar inte ställning mellan individuella löner och de gamla tarifflönerna men säger att en bra process kan bli en värdefull injektion i diskussionen om vad som är kvalitet: Vad gör vi här egentligen? Hur kan vi förbättra oss? ?

— Även om det är lite pengar som ska fördelas blir lönen ett handfast sätt att gradera. Man måste precisera vem som bidrar till verksamheten och vad det innebär, säger han.?

För det är ett vanligt missförstånd att individuella löner i sig skulle innebära att det finns mer pengar att fördela. Det är fortfarande ofta småpotatis det handlar om.?

Genom åren har Vårdförbundet provat olika strategier för att uppvärdera sina medlemsgrupper, allt från strejker till den senaste kampanjen ”Fullt ut” då en miljon kronor satsades på att bland annat dela ut minitårtor till politiker och trasiga cyklar ställdes ut på gatorna i Stockholm. Tanken var att väcka uppmärksamhet och skapa opinion kring att yrkesgrupperna ska få betalt för det som de bidrar med. Är det rätt väg att gå? Sjuksköterskan Birgit Bergman, som jobbar i Bjurholm, Sveriges lönemässigt snålaste kommun, berättar att de har försökt få upp lönen genom att ta på sig mer ansvar, men utan resultat. Nu hoppas hon att löne­kriterier äntligen ska tas fram. ?

Helst vill Vårdförbundet, precis som SKL, ha så kallade sifferlösa avtal. Men eftersom lönebildningen inte fungerar på många ställen vill förbundet även hämta hem den här frågan på så vis att det åtminstone ska finnas en miniminivå i det centrala avtal som nu ska förhandlas fram. Sedan gäller det att öka medlemmarnas och inte minst de lönesättande chefernas inflytande för att få den lokala lönebildningen att fungera som det är tänkt. Frågan måste flyttas ner från personalavdelningen till cheferna på golvet.?

— Lön är inget som ska diskuteras en gång om året utan hela tiden i samband med verksamhets- och budgetplanering, säger chefsförhandlaren Kerstin Persson.