5 frågor. Hur förändras yrkesrollen i den nya elevhälsan?
När skolhälso- och elevvården gifte sig föddes elevhälsan. Den stora utmaningen ligger i att alla som jobbar med elevhälsa behöver lära sig ett nytt sätt att tänka, tycker Gunilla Guvå som är psykolog och forskare.
Hur ska skolsköterskan klara balansgången mellan allt rutinarbete och det förebyggande och långsiktiga arbetet med elevhälsa?
— Elevhälsan måste nog våga ställa frågan: ”Vad är primärvårdens uppgifter och vad är elevhälsans uppgifter?” Frågan är vad vi definierar som elevhälsans uppdrag. Är det verkligen att göra psykiatriska utredningar och vaccinera? För det ska inte vara så att elevhälsan lastas på fler och fler uppgifter från primärvården och psykiatrin. Men skolsköterskorna ställer upp och gör det för barnens skull. Kanske de så småningom vågar ställa sig upp och ifrågasätta uppdraget.
Hur förändrar den nya skollagen elevhälsoarbetet?
— Den ger stora möjligheter till en bra elevhälsa. Den nya elevhälsan innebär inte bara en organisatorisk förändring utan också ett nytt sätt att tänka. Man går från patogent till salutogent tänkesätt, alltså från sjukdomsbaserat till hälsobaserat. När eleverna mår bra lär de sig och när eleverna lär mår de bra, hälsa och lärande går hand i hand.
Vilka problem finns i elevhälsan i dag?
— Problemen, som vi har kommit fram till i våra fokusgrupper, är att även om alla professioner vet att de ska jobba utifrån ett salutogent perspektiv så arbetar de mer traditionellt med att utreda eleven i stället för att se på hela miljön runt eleven och hur den påverkar lärandet. Fokus måste i stället ligga på hur vi ska skapa goda lärmiljöer för eleverna.
Hur förändras skolsköterskans roll?
— Lagen säger inte att elevhälsan ska se ut si eller så och det är bra, elevhälsan måste få se olika ut på olika håll. Men det är viktigt att var och en av de olika professionerna vet sin roll och vad de ska bidra med. Det är ungefär som på en fotbollsmatch där man spelar i ett lag men har olika roller. I vår forskning sade sig alla professioner ha en helhetssyn, med risk för att man inte tycker sig vara beroende av andras kompetens.
Du talar om ett paradigmskifte i elevhälsan — hur då?
— Vi har nu en möjlighet att förändra vårt sätt att arbeta med elevhälsa. Egentligen borde vi alla börja om i stället för att bara fortsätta som vi alltid har gjort. Men det är svårt i det dagliga arbetet.