Alla får inte läsa allt
Oron för att sekretessen skulle hotas av datoriserade journaler är obefogad, anser Britt Ehrs. Hon leder projektet inom Uppsalas landsting för gemensamma och datoriserade journaler.
Snarare är det tvärtom – ligger journalen i ett datasystem kan man tack vare inloggningssystemen se vem som har läst i journalen. Och stickprov görs. Hur kunde man göra kontroller på pappersjournalens tid?
Dessutom kan man avgränsa både vilka journaler var och en får läsa genom olika behörighetsområden, och också enklare registrera patienternas önskemål när det gäller journalens tillgänglighet.
– Att journalen är gemensam innebär inte att jag har tillgång till allt som finns i journalen, förtydligar Britt Ehrs. Jag ska bara ha tillgång till det jag behöver för mitt arbete.
En särskild sekretessgrupp arbetar med att fastställa behörighetsreglerna. Vad som redan är klart är att alla läkare och sjuksköterskor ska ha tillgång till läkemedelslistan och varningar av olika slag.
Behörigheten att titta och anteckna i journalen delas i det system som används inom landstinget i Uppsala län in dels efter profession (sjuksköterskor får läsa och skriva i journalen men inte ordinera, för att ta ett exempel), dels efter vilket verksamhetsområde man tillhör.
Det är också viktigt att systemet är användbart. Hur ska man rensa i skogen så att den syns bland alla träden? Vitalt i sammanhanget är söksystemet. Datasystemet använder en vanlig sökmotor där man kan slå på till exempel »blodtryck« och få upp alla anteckningar som handlar om patientens blodtryck.
Positivt är också att journalen alltid finns tillgänglig. Den kan inte slarvas bort. Dessutom kan du som läkare eller sjuksköterska alltid få fram den, var du än befinner dig. Om fler ska diskutera en patient kan alla ha varsin journal framför sig, också om de befinner sig på olika ställen. På sittronden är det enkelt att med hjälp av en projektor få upp journalen på väggen så att alla har samma underlag.
I det nya journalsystemet kan man följa patienten nästan i realtid. Också diktamen av journalanteckningar görs digitalt. Det betyder, att om de inte är inskrivna ännu kan man i stället höra läkarens diktamen i datorn. Journalen visar själv om det finns ett icke inskrivet diktat att lyssna på.
Gratis är det inte. Den totala investeringen beräknas till 240 miljoner kronor utslaget på tio år. Men redan efter halva den tiden ska kostnaden vara betald.
– Man räknar med att personalen använder någonstans mellan en fjärdedel och en tredjedel av sin arbetstid till att leta efter försvunna journaler. Vi har räknat med en tidsbesparing på 3 procent. Det blir omräknat i pengar 80 miljoner kronor om året, säger Britt Ehrs.