”Alla vet vem jag är”
FLORENCE ANDERSSON, 62
Sjuksköterska på vårdcentralen i Bäckefors
— Nu känns det ganska bra att ha ett ovanligt namn eftersom alla vet vem jag är. Men jag tyckte inte om namnet när jag var liten, det var så annorlunda och jag skämdes nästan för det.
Hur fick du namnet Florence?
— Min mormor hade förmodligen hört namnet när hon arbetade som nanny i Amerika, så hon döpte sedan min mamma till Florence som andranamn. Mamma tyckte det var fint så därför fick jag heta det. I tonåren var det inte så kul att heta Florence, jag visste ingen annan som hade det namnet.
Har namnet betytt något för ditt yrkesval?
— Nej, det har det inte, även om jag numera ofta får höra ”Florence Nightingale”. Jag började läsa sent i livet och blev färdig sjuksköterska veckan innan jag fyllde 50 år! Innan dess hade jag arbetat som undersköterska i många år och drivit en lanthandel i sju år.
— Jag har aldrig ångrat att jag valde att bli sjuksköterska. Som nyutbildad arbetade jag i Norge ett år, men sedan elva år är jag på en vårdcentral och jourcentral i Bäckefors i Dalsland. Vi får ta hand om alla möjliga olika skador och akuta problem, vi har patienter från hela Dalsland och turister. Men nu är det något lugnare än vad det brukar vara även om telefonrådgivningen har ökat.
Är det covidpandemin som är orsaken till det?
— Ja, man söker inte vård för luftvägsinfektioner på samma sätt som tidigare. Nu försöker de flesta med egenvård och att hålla sig hemma tills de är friska enligt riktlinjerna.
Hur ser du på värderingen av sjuksköterskeyrket?
— Jag tror att sjuksköterskor i dag värderas högre än tidigare. Vi gör mer och mer på egen hand, har egna mottagningar och tar egna beslut.
— Sjuksköterskor överlag värderas inte rätt när det gäller lönen i förhållande till vad vi gör. På den här vårdcentralen har vi tidigare legat lite lägre lönemässigt än andra. Nu börjar vi komma ifatt, men mycket återstår och arbetet på jourcentralen med obekväm arbetstid behöver uppvärderas. Det är vi faktiskt värda.