Alzheimerbotär på väg

Mediciner som kan förbättra minnet och tankeförmågan vid Alzheimers sjukdom har funnits i fem år. Acetylkolinesterashämmarna har ökat livskvaliten hos många patienter och deras anhöriga. På forskningsstadiet finns nu mediciner som man hoppas ska kunna bota sjukdomen.

Mycket har hänt inom forskningen om Alzheimers sjukdom och behandlingen av demenssjuka. För bara 15 år sedan ville många läkare inte ens utreda de många gamla som tappade minnet och blev vimsiga och aggressiva. De såg symtomen som naturliga åldersförändringar som det inte gick att göra något åt.

Kunskapen om olika demenssjukdomar har ökat kraftigt på några få år och 1995 kom det första läkemedlet för att behandla i första hand minnesstörningen. Ett problem var att medicinen hade en toxisk påverkan på levern som biverkning. Den är borta i de läkemedel som används i dag. Vissa patienter får visserligen diarré och kräks, men magbesvären är oftast övergående och minskar om dosen sänks. Dessutom behöver de nya läkemedlen oftast bara tas en gång om dagen mot tidigare fyra doser per dag.

Förbättrad tanke- och minnesförmåga
Medicinen hämmar nedbrytningen av signalsubstansen acetylkolin som är nödvändig för överföring av impulser i nervcellernas synapser. Tanke- och minnesförmågan förbättras hos många, men inte alla, av de patienter som får medicinen. I första hand behandlas personer med lindrig eller medelsvår demens. Läkemedlet hjälper dem att fungera bättre i dagliga aktiviteter med hygien och hushållsarbete, och socialt i umgänget med andra människor. Förbättringen kan vara avgörande för om patienten ska kunna bo kvar hemma med sina närstående.

– Medicineringen ska pågå så länge patienterna har nytta av den och inte avbrytas när den väl inletts. En veckas uppehåll eller längre kan göra att patienterna snabbt försämras, säger Lars-Olof Wahlund, överläkare och universitetslektor vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårds-forskning, vid Huddinge sjukhus utanför Stockholm.  
Dagsdos kostar 30–40 kronor
Hittills har få gravt dementa personer behandlats med läkemedel, men en ny studie visar att medlet kan ha positiva effekter också på dem som har beteendestörningar.
I Sverige har flera landsting varit emot en utvidgad behandling med läkemedel mot Alzheimer. Medicinen är dyr, en dagsdos går på 30–40 kronor.

Eftersom acetylkolinesterashämmarna inte påverkar själva orsaken till demensen, fortsätter nedbrytningen av nervceller hos den sjuka.

Till slut är patienten så sjuk av sin demens att det inte finns anledning att fortsätta med medicinen. Men då har den sjuka och de anhöriga i många fall fått ett ganska bra år tillsammans.

När det gäller orsakerna till Alzheimer står sig amyloidhypotesen från början av 1990-talet, enligt Lars-Olof Wahlund. Den innebär att proteinet amyloid lagras i hjärnan först som lösa små peptidtrådar. Senare packas amyloiden ihop och bildar klumpar, så kallade plack*. Placken hindrar kontakterna mellan nervcellerna, som sker med hjälp av signalsubstansen acetylkolin.

Nu hoppas demensforskare och läkemedelsföretag kunna angripa själva orsakerna till sjukdomen. Nya läkemedel är under klinisk prövning, läkemedel som ska kunna ingripa i själva amyloidmetabolismen och förhindra bildningen av plack.

Viktigt sätta in läkemedlet tidigt
Det är viktigt att börja behandla i ett tidigt stadium av Alzheimer. Helst i förstadier, vid den första minnesstörningen.

– Vi skulle behöva specifika diagnosmarkörer för att kunna ställa en tidig diagnos, säger Lars-Olof Wahlund.

Hittills är mätning av det så kallade tau-proteinet, som finns i ökad mängd i cerebrospinalvätskan vid Alzheimer, den säkraste biokemiska markören. Orsaken till att proteinet ökar är inte klarlagd. En teori är att tau läcker ut från döende nervceller.

Som det är nu går läkaren på de symtom som patienten och de närstående beskriver, särskilda minnestester görs också, men alla dessa undersökningar är ganska subjektiva.

Datortomografi, pet (positron emissionstomografi), eeg, och blodprover som visar sköldkörtelns funktion, vitamin b12 och folsyra (som behövs för nervsystemets funktion) kan hjälpa till att ställa diagnosen.

– Man får inte glömma bort att sjukdomar hos äldre som depression, anemi, elektrolytrubbningar, infektioner och hjärtsvikt kan öka demenssymtomen. Om de sjukdomarna behandlas kan demensen förbättras, säger Lars-Olof Wahlund.

Allt fler yngre söker för sämre minne
Kunskapen om demens och uppmärksamheten hos människor på minnesstörningar ökar. I dagens stressade samhälle söker allt fler yngre medelålders människor läkare för att minnet börjat fungera sämre. Oftast är det fråga om stress under mycket lång tid eller början till utbrändhet, enligt Lars-Olof Wahlund.

– Vi vet ännu inte om den långvariga stress som kan påverka minnesfunktionen ökar risken för att på sikt drabbas av Alzheimer, säger han.

Till geriatriska kliniken på Huddinge sjukhus kommer mellan 400 och 500 personer på nybesök varje år för att bli undersökta om de har Alzheimer. Mottagningen tar på remiss emot alla med den frågeställningen som är under 65 år och bor i Stockholms län. För patienter över 65 har mottagningen sitt vanliga upptagningsområde som omfattar den sydvästra delen av Stockholm.

Vid geriatriska kliniken pågår forskning om Alzheimers sjukdom med både medicinsk och omvårdnadsvetenskaplig inriktning. Prövningar av läkemedel sker i samarbete med läkemedelsföretag. I en stor pågående studie prövas läkemedlet Exelon på patienter i ett tidigt stadium av sjukdomen. De har ännu milda kognitiva störningar. Medicinen, som är en acetylkolinesteras-hämmare, har troligen också förmågan att skydda nervcellerna.

Sammanlagt 800 patienter ingår i den så kallade inDDexstudien med Exelon, som pågår under tre år i flera länder. I Sverige följs cirka hundra patienter vid fem olika universitetskliniker, varav Huddinge är en. Eftersom de patienter som ingår är i ett så tidigt skede av sin demenssjukdomen är det, enligt Lars-Olof Wahlund, etiskt försvarbart att ha en placebogrupp att jämföra med, som alltså får verkningslösa tabletter.

Kliniska prövningar pågår också på Huddinge med ett läkemedel som ska påverka de så kallade gliacellerna i hjärnan till frisättning av nervtillväxtfaktor (ngf). Nervtillväxtfaktorn ska kunna stimulera tillväxten av nya nervceller.

Ännu ingen säker profylaktisk behandling
Kan man göra något för att förebygga att Alzheimer uppstår?

– Vi vet att reumatiker som i många år behandlats med inflammationshämmande medel sällan drabbas av demens. Men studier som gjorts på Huddinge sjukhus med sådana läkemedel har inte visat några positiva resultat. Kanske krävs det så mycket som 20 års profylax, säger Lars-Olof Wahlund.

Han berättar också om studier där man prövat att ge östrogen till kvinnor för att minska risken för Alzheimer. Inte heller där finns några resultat som talar för att det är en fungerande profylaktisk behandling. 

* Genom nervcellernas membran sitter stödjande »trådar« av proteinet app. Av någon anledning klipper vissa enzymer ibland av proteinet. I normala fall passerar den avklippta tråden ut i blodbanan. Vid Alzheimer blir de avklippta trådarna för långa, stannar i hjärnan och klumpar ihop sig till senila plack.

Lästips: Om demens. Klinisk bild, utredning, vård och omvårdnad. Av Hans Basun med flera. Förlaget Hagman 1999.
ISBN 91-87398-32-X.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida