Att forska har gett Malou tålamod

I 18 år arbetade Malou Lindberg som sjuksköterska och distriktssköterska innan behovet av egen utveckling ledde henne in på magisterutbildningen i folkhälsovetenskap. Därifrån var steget till forskningen inte så stort, även om det inte var någon medveten strategi. Och forskningen har påverkat henne mycket.

– Som sjuksköterska läste jag enstaka studier och rapporter, främst om läkemedel, men ganska okritiskt. Forskarutbildningen gav mig en aha-upplevelse. Jag fick större förståelse för komplexa problem och lärde mig att se sammanhang i samhället och se kritiskt på ett sätt som jag inte hade gjort tidigare.

Hon tycker att forskarutbildningen har utvecklat henne både som privatperson och yrkesmänniska. Hon har mognat och blivit en mer tålmodig person som förstår betydelsen av att ta sig tid att reflektera.

– Förut ville jag komma till resultat snabbt, både privat och i arbetslivet. Nu inser jag att det tar tid. De erfarenheterna har jag med mig i alla sammanhang, säger hon.

Patienten är en samarbetspartner
I sitt arbete som distriktssköterska har Malou Lindberg träffat många människor med kronisk sjukdom och deras närstående och sett vad det kan innebära. Så när hon ombads att starta en sjuksköterskeledd astmamottagning och upptäckte att det inte fanns någon kunskap om huruvida den vårdformen verkligen gagnade patienterna, var nyfikenheten väckt. Nyfikenheten är en viktig drivkraft för henne, liksom att ha människan i centrum.

– Det låter kanske patetiskt, men det är faktiskt sant. Det viktigaste är att se och förmedla att patienten är en samarbetspartner. Och att skapa den relationen tar tid. Den drabbade kommer inte att medicinera resten av livet om det inte känns ok för honom. Att då se patienten som expert på sin sjukdom betyder att jag som professionell respekterar honom fullt ut.

Malou Lindberg anser att sjuksköterskan och distriktssköterskan i sin yrkesroll har en tradition som gör dem bättre rustade än läkarna att möta och samtala med patienten. Men att det också kräver utbildning och träning.

– Att vara en fullgod partner i mötet med patienten kan också innebära att till exempel söka kunskap tillsammans. Då är problembaserat lärande en bra metod. Om man själv har erfarenhet av det, tror jag att man har det i sig och också använder den metodiken i mötet med patienten.

Inget är för smått att forska på
Sedan september arbetar hon halvtid som projektledare på Familjemedicinska institutet, Fammi, där hon tillsammans med en kollega ska arbeta med ett projekt om distriktssköterskan i primärvård som folkhälsoarbetare. På den andra halvtiden fortsätter hon att vara FoU-handledare för primärvården i Östergötland – en viktig funktion som hon själv fick mycket hjälp och stöd från, när hon började med sin forskning. Som FoU-handledare kan hon fånga upp idéer och stödja projekt av olika slag.

– Jag vill uppmana sjuksköterskor att tro på sig själva och våga ta klivet och börja forska. Det finns så många outforskade områden i vården, inget är för smått för att forska på. Och framför allt finns det så mycket man gör som aldrig granskas, som vi inte har en aning om vad det har för effekter, poängterar Malou Lindberg.