Att skriva är nödvändigt

När Socialstyrelsen i en utredning drar slutsatsen att det inte finns onödiga administrativa uppgifter i sjukvården får det ingen större uppmärksamhet i massmedia. För slutsatserna stämmer inte med den bild som förts fram i media åtskilliga gånger de senaste åren: Bilden av en sjukvård som drunknar i byråkrati, av läkaren eller sjuksköterskan som sitter på sin expedition och fyller i onödig statistik i stället för att ägna sig åt sina patienter.

Utredarna har intervjuat närmare 300 sjuksköterskor och läkare. Få av dem kunde peka på onödiga patientnära administrativa uppgifter.

Dokumentationen är till för att göra vården säkrare för patienten. Den är en helt nödvändig grund för det fortsatta arbetet med att utveckla kvaliteten i vården. Och den är en förutsättning för att klara de nya uppgifter som skapats i den förändrade vården. Kortare vårdtider och överföring av patienter mellan olika vårdformer ställer allt större krav på en korrekt dokumentation.

Problemet är alltså inte att det finns onödiga administrativa uppgifter i vården. »Problemet är att det finns för många nödvändiga«, som de intervjuade uttrycker det i Socialstyrelsens undersökning.

Därmed pekar utredningen på sambandet med vårdens arbetssituation i stort. Hur ska arbetet prioriteras? Om man inte hinner med allt som behöver uträttas, vad ska göras i första hand? Skriva journalen eller samtala med patienten? Svaret är för de flesta i vården att allt arbete prioriteras och med det kommer stress, övertid och utbrändhet.

Det är intressant att Socialstyrelsens utredning sätter in problemen med den patientnära administrationen i ett större sammanhang: att den är en nödvändig men samtidigt svår uppgift i dagens sjukvård. Frågan om administrationen blir en del av den vanliga bilden av vårdens kris: ständiga strukturförändringar, brist på arbetsro, sviktande ledarskap på olika nivåer och dålig arbetsorganisation.

Samtidigt pekar utredningen på viktiga punkter där det går att förbättra rutinerna i den nödvändiga patientnära administrationen (se närmare sidan 43).

I sina förslag utgår Socialstyrelsen från den verklighet vårdpersonalen har beskrivit i undersökningen. Brist på tillit är en känsla som många vårdanställda beskriver. De känner sig övervakade och misstänkliggjorda mer än uppmuntrade och respekterade i sitt arbete. Det leder också till ett ängsligt dokumenterande »för att hålla ryggen fri«. Om man blir anmäld gäller det att kunna belägga sin version med journalanteckningar.

Socialstyrelsen vill förenkla förfarandet vid anmälan så långt det går utan att äventyra patientsäkerhet och sekretess. Målet är att förbättra vårdkvaliteten. Rädslan att bli anmäld ska inte vara den dominerande. När något händer ska de inblandades första tanke vara »hur ska vi se till att detta inte händer igen« i stället för »hjälp, nu blir jag anmäld«.

Datoriseringen av vårdens administration har pågått i många år vid det här laget. Ändå finns stora brister. Socialstyrelsens utredning pekar bland annat på att många olika journalsystem används som inte kan samverka med varandra. Och att stora delar av den slutna vården ännu inte har fungerande datorstöd i sin patientadministration.

Frågan har ställts många gånger om datorisering av en verksamhet leder till rationaliseringsvinster, om datorn verkligen spar tid.

För Socialstyrelsens utredning är det en klar uppfattning att utvecklingen av datoriserade patientjournaler måste öka för att minska sjukvårdpersonalens administrationstid och efterlyser ett fastare grepp från sjukvårdshuvudmännens sida. Mer enhetliga system kan underlätta kommunikation mellan olika enheter. Det kan knappast vara önskvärt att låta »tusen blommor blomma« inom denna teknologi, skriver utredningen.

Alla som suckat och svurit över datorsystem som inte fungerar i praktiken kan också hålla med utredningen om att programmen i högre utsträckning måste utvecklas i samarbete med de som ska använda dem. Enkelhet och pålitlighet är nyckelord som borde bli mer använda i datorutvecklingen.

I Socialstyrelsens förslag till förändringar  ryms också frågan om det är en rimlig siffra att 25 procent av läkares och sjuksköterskors tid läggs på skrivarbete.

Varje procent den siffran går att nedbringa borde kunna frigöra tid för den direkta patientkontakten.