Avtal med nytt sätt att förhandla i kommunerna

En vecka innan det gamla avtalet gick ut fick Vårdförbundets medlemmar ett nytt femårsavtal. Även om det finns stora likheter mellan de olika överenskommelserna med Landstingsförbundet och Kommunförbundet finns det väsentliga skillnader.

Målet med årets löneförhandlingar var att få ett nytt avtal klart innan det gamla gått ut den sista mars. Det målet nåddes, men det satt hårt åt. Slutresultatet blev för första gången ett avtal där det finns skillnader för anställda i landsting respektive kommuner.

Bakgrunden är en process som pågått i ungefär ett år. Vårdförbundet har tillsammans med de två arbetsgivarorganisationerna diskuterat en ny typ av avtal med syftet att stimulera en positiv utveckling på arbetsplatserna. Till stora delar har man varit överens.

Sedan i januari har direkta förhandlingar förts om själva löneavtalet. Tanken i de förhandlingarna var att få fram ett nytt avtal där lönen för varje individ ska sättas i direkta samtal mellan Vårdförbundets medlem och närmaste chef. Även där var parterna till stor del överens.

Det visade sig dock finnas vissa stötestenar. Den ena var det fackliga inflytandet (möjligheten för facket att begära förhandling om överenskomna principer inte följs), den andra om löneökningar utöver avtalspotten skulle räknas av från nästa års lönepott.

Den här oenigheten ledde dels till att förhandlingarna till viss del fick börja om från början, dels till att de drog ut på tiden. Ett annat skäl till förseningen var att Kommunförbundet först ville få lärarnas avtal klart.

Det nya avtalet kan i praktiken ses som två, även om det finns stora likheter. Det gemensamma är för det första att båda gäller i fem år, till och med den sista mars 2005. Båda innehåller lokala lägstpotter på två procent från den 1 april varje år, även om det i avtalet med Kommunförbundet kallas garanterat utfall. Dessutom innehåller båda avtalen en verksamhetspott på 0,5 procent som faller ut den 1 oktober i år och som arbetsgivaren bestämmer över. Därmed ligger avtalet i grunden på samma nivå som lärarnas nya avtal. Några centrala pengar finns inte och ingen enskild garanteras några pengar (precis som i  det förra avtalet).

Skillnaderna ligger framför allt i förhandlingssystemet. I avtalet med Kommunförbundet finns ett nytänkande, ett sorts medarbetaravtal, som bygger på de riktlinjer parterna diskuterade i januari-februari. Vårdförbundets medlem ska sätta sig ner med sin närmaste chef och diskutera lön, löneutveckling med mera. Sedan ska arbetsgivaren lämna ett bud. Om facket tycker att budet inte följer de principer man kommit överens om tidigare, kan facket begära en förhandling.

I systemet finns också ett sorts veto. Om arbetsgivaren eller facket, eller båda, inte vill arbeta efter det här systemet, kan man säga stopp och då blir det den gamla typen av förhandlingar.

Mer traditionellt avtal
Avtalet med Landstingsförbundet är mer traditionellt och ser i princip ut som det gamla femårsavtalet. Förhandlingar genomförs som de senaste åren, utifrån de rutiner som finns i varje landsting.

Det finns dock ett tillägg. Om de lokala parterna är överens kan förhandlingarna genomföras på annat sätt. Ett landsting och Vårdförbundets lokala avdelning kan till exempel komma överens om att införa det system som finns i avtalet med Kommunförbundet.

När det här skrivs den 24 mars är allt inte klart. De nya avtalen måste godkännas av avtalskongressen den 29 mars, efter Vårdfackets pressläggning. Men sannolikt antar avtalskongressen avtalet med tanke på att förbundsstyrelsen sagt ja och förbundsrådet (där sitter ordförandena i alla lokala avdelningar) gett sitt godkännande.  

Senaste nytt om avtalet finns på Vårdförbundets hemsida: www.vardforbundet.se