Balanskonst att vårda dementa

Så kallat störande beteende hos personer med demens är ett uttryck för kommunikation. För att tolka budskapet krävs fantasi och inte minst kunskap om vem den dementa människan är och en gång var.

1 september 2003

Störande beteende hos dementa, som skrik eller till synes omotiverade aggressioner, är alltid ett uttryck för kommunikation. Men beteendet kan betyda olika saker i olika sammanhang.

Ofta handlar den dementa människans aggressioner om att skydda den privata sfären, att få sin vilja respekterad eller att bli bekräftad. Det visar Ulla Hällgren Graneheims forskning.

– Ett nyp kan kanske betyda: Kom inte för nära, låt mig bestämma själv eller se mig. Att använda sin fantasi och att känna till den dementa människans historia kan hjälpa
vårdaren att förstå vad patienten menar, säger Ulla Hällgren Graneheim som är sjuksköterska och doktorand vid Umeå universitet.

Obegripligt beteende
Hennes intervjuer med personal som vårdar dementa med störande beteende visar att vårdarna ofta upplever att de befinner sig i kaos.

– Det beror på att det störande beteendet ofta är obegripligt. Att inte förstå varför patienten skriker kan vara jobbigare än själva skriket.

Personalen tycker också att patienten, genom sitt störande beteende, sätter dagordningen och att de ofta fråntas initiativet. Det gör att det ibland uppstår en maktkamp mellan vårdaren och patienten. Något som även Görel Hansebo, sjuksköterska och klinisk lektor vid Ersta Sköndal högskola, har sett då hon studerat samspelet mellan vårdpersonal på serviceboende och dementa vårdtagare.

Genom att videofilma personal när de hjälper patienterna med övre morgontoalett har hon sett situationer där personalen utövar makt mot patienten.

Hotar patienten
– Det behöver inte vara fel att vara bestämd, men ibland såg jag att personalen använde sin makt, till exempel genom att hota med att inte hjälpa patienten om han eller hon inte samarbetade, säger hon.

Men videomaterialet ger också en bild av skickliga vårdare och situationer som präglas av samarbete, djup gemenskap och respekt.

Morgontoaletten filmades före, under och efter att personalen utbildats i att använda bedömningsinstrumentet RAI (Resident assessment instrument). Ett instrument som bland annat innebär att personalen måste ta reda på vårdtagarens historia.

Med RAI ökade personalens kunskap om patienterna väsentligt och det hade även effekt på personalens bemötande av patienterna.

– Det blev ett perspektivskifte, patienten framträdde som en individ med intressen och personlighet. Personalen blev mer medveten om sitt förhållningssätt och de upplevde att de kunde göra mer för patienterna när de visste mer om deras bakgrund.

Att personalen tittade på videofilmerna och reflekterade över sitt agerande bidrog också till att de blev medvetna om sitt bemötande och kunde förbättra det.

Tålamodskrävande
– Att arbeta med dementa personer är ett enormt tålamodskrävande jobb, men de flesta kan utvecklas som yrkespersoner genom handledning. Om det rent juridiskt gick att använda videofilmning i handledningen skulle det
vara ett suveränt hjälpmedel, säger Görel Hansebo, som med oro ser på den krympande skara sjuksköterskor som ska ansvara för övrig personal
i äldreomsorgen

Referenser:

Graneheim U H, Norberg A & Jansson L. Interaction relating to privacy, identity, autonomy and security. An observational study focusing on a woman with dementia and ”ebehavioural disturbances”e, and on her care providers. Journal of Advanced Nursing 2001; 36(2):256-265.

Hansebo G & Kihlgren M. Nurses’ interactions with patients suffering from several dementia – a difficult balance to facilitate mutual togetherness. Journal of Clinical Nursing 2002; 11:225-236.

Hansebo G & Kihlgren M. Nurses’ reflections about their video recorded interactions with patients suffering from severe dementia. Journal of Clinical Nursing 2001; 10:737-747.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida