Barn blir ofta kränkta i sjukvården

Har vi större rätt att kränka en tvååring än en 14-åring? En studie visar att när ett barn protesterar mot vården blir konsekvenserna mycket olika beroende på hur gammalt barnet är.

Att sätta en nål på ett barn kan ta allt ifrån en minut till flera timmar, konstaterar Ingrid Runeson, adjunkt vid Högskolan
i Kalmar. Hon har intervjuat barn, för-
äldrar och personal och under fem veckor observerat kontakterna dem emellan på en barnklinik. 

På Vårdförbundets femte etikkonferens Vägar till delaktighet – om det goda mötet berättade hon om sina resultat. 

Att personalen ofta är väldigt dålig på att ge information, och tvingar på barnen information de inte vill ha, är en av de slutsatser hon dragit.

Ett litet barn som protesterar mot att ta de stolpiller som är så populära i barnsjukvården kan få personalen att tänka
till om alternativa undersöknings- och behandlingsmetoder. Men barnets protester kan lika gärna leda till att personalen blir bryskare.

Utan föräldrarnas stöd är slaget förlorat, ansåg många i personalgruppen. Föräldrarna lierar sig också för det mesta med personalen, mot barnet.

– Vad är det som gör att föräldrar på sjukhus inte skyddar sitt barn? undrade Ingrid Runeson.

Kan inte argumentera
Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, och barnets åsikter ska beaktas i förhållande till ålder och mognad. Det finns få empiriska studier på området, men en klassisk sådan (Weithorn & Campbell, 1984) visar att en nioåring tar samma beslut utifrån hypotetiska situationer som en vuxen. Men nioåringen kan inte argumentera för sina beslut. Det kan däremot 14-åringen. 

– Varje möte är avgörande för om hälso- och sjukvårdslagens stadgande om patientens rätt till värdighet, trygghet, integritet och självbestämmande upprätthålls, påminde Vårdförbundets vice ordförande Margareta Albinsson.

Flera exempel på det gavs under etikdagen. Till exempel från kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset i Lund där man arbetar med födelseplaner.

Många studier visar att det är av största vikt för kvinnans upplevelse att hon är involverad i beslut om vården under graviditet och födande. I Lund skriver de gravida kvinnorna, med hjälp av fasta stödord, ner tidigare erfarenheter, aktuella tankar och önskemål kring sin förlossning och barnsängstid.

– Kvinnor fokuserar på bemötande, smärta och smärtlindring, specifika individuella behov, partnerns delaktighet och eget behov av information när de skriver sina födelseplaner, berättade Anna-Karin Dykes, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet.

Hon undersöker kvinnors och barnmorskors erfarenheter av att arbeta med födelseplaner. 

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida