Barnets axlar fastnade under förlossningen
Hon hade genomgått fyra misslyckade behandlingar med assisterad befruktning. Nu var hon spontant gravid och skulle föda sitt första barn. Under förlossningen fastnade barnets axlar. I dag är barnet gravt CP-skadat.
Under förlossningen uppfattade barnmorskan att fosterljuden var påverkade. Hon kallade på överläkaren.
Drygt 2,5 timmar senare lades en sugklocka. Klockan släppte vid två tillfällen. Barnets huvud förlöstes, men sen var det stopp. Axlarna satt fast.
När barnet slutligen drogs ut med handkraft var det svårt medtaget och omhändertogs omedelbart av barnläkare. Extraktionen tog totalt 40 minuter.
Mamman har till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anmält tre barnmorskor och tre läkare för felbehandling. Hon har bland annat uppgett följande:
När hon blev gravid hade hon och hennes make försökt att få barn under sju till åtta år.
Efter drygt halva graviditeten tyckte hon att hon började bli stor. När den ordinarie barnmorskan på barnmorskemottagningen mätte magen var den lite över normalkurvan hela tiden. En gång var det en annan barnmorska som mätte. Magen var då ett par centimeter större än vanligt. Om den nya barnmorskan hade mätt hela tiden hade hon kanske legat mycket över normalkurvan och man hade då kunnat reagera på detta, skriver mamman som anser att den ordinarie barnmorskan borde ha sett till att hon fick gå på extra läkarkontroller och även ultraljud mot slutet av graviditeten. Framför allt på grund av makens svårigheter att få barn men även på grund av hennes stora mage, att föräldrarna varit stora vid födseln och att barnets huvud inte fixerade sig riktigt. Hon hade dessutom gått över tiden (vecka 42).
De två barnmorskorna och överläkaren som förlöste henne borde ha lagt ett snitt när huvudet inte sjönk riktigt, anser mamman.
Barnmorskan på barnmorskemottagningen bestrider att hon handlade felaktigt. Graviditeten förlöpte helt normalt och vid mätning av symfys-fundus låg måtten inom normalkurvan. Det finns inga skriftliga rutiner på att extra läkarbesök eller ultraljud ska göras på indikation att föräldrarna var stora vid födseln eller att barnet inte ligger med fixerat huvud.
Ansvarsnämndens bedömning är att alla inblandade utom överläkaren handlade korrekt. Med tanke på den dåliga progressen, att mamman var förstföderska och att övervakningskurvan blev uttalat patologisk borde överläkaren ha övergått till kejsarsnitt i stället för att lägga sugklocka.
Ansvarsnämnden anser att överläkaren gjort sig skyldig till fel som varken är ringa eller ursäktligt. Hon får därför en erinran.
Överläkaren har överklagat beslutet till länsrätten (HSAN 1057/01:b3).