Barnmorska först i spåret
Barnmorskeförbundets nya ordförande Ingela Wiklund tänker som bäst när hon springer. Så kom hon på att kvinnor har rätt att få ett svar då de undrar hur lång tid förlossningen tar.
En dag i löpspåret kände jag att jag aldrig hade orkat springa om jag inte hade vetat hur långt jag skulle. Tänk om tävlingsarrangörer inte talade om löpsträckans längd, då gick det inte att planera sin löpning och hushålla med krafterna. Födande kvinnor frågar ofta hur lång tid det kommer att ta. Vi barnmorskor får lära oss att aldrig säga något om det, men numera gör jag det. Man vet att livmodern öppnar sig ungefär en centimeter i timmen så då kan jag säga en tid. Går det långsammare eller fortare är det lätt att förklara och få mamman med på att vi behöver göra något åt det«, berättar Ingela Wiklund
Som barnmorskornas ordförande tänker hon strida för kontinuerligt stöd till den födande kvinnan.
– Det är en viktig yrkesfråga. När förlossningsarbetet är etablerat ska varje kvinna ha en egen barnmorska. Det finns väldigt övertygande evidens för att antal kejsarsnitt, värkstimulerande läkemedel och depressioner efter förlossning blir färre då, säger Ingela och tillägger att stöd till chefer är en annan viktig uppgift. Det är rena självmordsuppdraget i dag, med stort ansvar men få befogenheter.
En stark yrkesorganisation måste ha kontroll över sitt kunskapsområde, 75 barnmorskor är disputerade, och att förena forskning och klinisk vardag ser Ingela som en viktig uppgift. Själv disputerade hon förra året på förstagångsmödrar förlösta med planerat kejsarsnitt.
När det gäller medicinska aborter anser Ingela Wiklund att barnmorskorna har fått ett tydligare ansvar genom Socialstyrelsens nyligen publicerade rapport om praxis och regelverk inom verksamheten.
Rapporten har kritiserats av specialistläkarföreningen men hon ser den som ett steg i rätt riktning.
– Det blir ofta mycket diskussion när arbetsuppgifter som traditionellt har tillhört läkarkåren läggs över på barnmorskor. Det var likadant när barnmorskor började arbeta med förskrivning av p-piller och när cellprovscreeningen lades på barnmorskans arbetsområde. Huvudsaken är att kvinnor erbjuds en säker och tillgänglig vård och att väntetiderna till abort förkortas.
Internationellt har abortfrågan flera aspekter. En del av den höga mödradödligheten i världen beror på att kvinnor inte har tillgång till preventivmedel och legal abort. Men i en del länder används fosterdiagnostik och abort för att abortera »fel« kön.
– Sverige är pådrivande i världen när det gäller kvinnors rätt till abort och ett föregångsland för barnmorskor i det hälsofrämjande arbetet. Svenska barnmorskor är en exportvara, utbildning, självständighet och forskning är världsledande, säger Ingela Wiklund.
Hon anser att svenska barnmorskor är skyldiga att ha kunskap om internationella frågor men själv fick hon upp ögonen för det perspektivet rätt sent. När äldsta sonen arbetade i Sri Lanka kunde hon konstatera att var sjätte kvinna där dog i samband med graviditet och förlossning. Nu kan hon tänka sig att åka ut i ett forskningsanknutet projekt. I höstas var hon i Indien. Där dör 100 000 kvinnor i barnsäng varje år.
– Inte för att landet är fattigt, Indien har råd att ge alla en god och säker vård, utan för att man väljer att inte göra något. Det är ren politik. På sjukhuset jag besökte vårdades kvinnorna i smuts och utan respekt. Jag har aldrig sett något närmare helvetet. Fattiga kvinnor är mindre värda än husdjur. Utanför vårt hotell i Ahmedabad sålde en man kokosnötter. Han hade en vit oxe med sig och varje morgon talade han väldigt stolt om att den var värd mer än tre kvinnor.
Ingela wiklund säger att hon är en »pappas flicka«. Han var engagerad i nykterhetsrörelsen och hon var också med ett tag.
– Jag är en föreningsmänniska, född med dagordning. Flykten från facket är problematisk, att många inte ser betydelsen av att gå samman, och bristen på historiska kunskaper om hur facklig kamp har förändrat villkoren för arbetstagare. Utan den kamp som facken har fört skulle vi inte vara där vi är i dag, konstaterar hon.
Ingela var elevkårsordförande i omgångar och ordförande i vårdyrkesstudenternas riksförbund, så när hon blev tillfrågad om att sitta i barnmorskeförbundets styrelse, för sex år sedan, var det naturligt att tacka ja.
– Idéer, visioner, att dra i gång projekt är min grej, men jag blir lätt uttråkad av detaljer. Under förra ordförandens ledning, Anna Nordfjäll, började förbundet att driva barnmorskefrågor på ett strategiskt sätt.
1990 var hon färdig barnmorska. Precis som sin mormor, och det var just berättelserna från hennes arbete som fick Ingela att välja samma yrke.
– Som barnmorska måste du förstå kvinnan och hur det samhälle vi lever i påverkar kvinnors hälsa. Yrket är så självständigt jämfört med sjuksköterskans arbete. Fortfarande på min tid som sjuksköterska bestod arbetet till stor del i att assistera läkaren.
Sedan sex år arbetar Ingela Wiklund på privata BB Stockholm där hon är chef för forskning och utveckling. Hon sitter i klinikens ledningsgrupp, är vårdsakkunnig barnmorska i Stockholms läns landsting, reser och är hemifrån 60 nätter om året. Ordförandeskapet beräknas formellt till 20 procent av en arbetstid. Det har blivit en hel del arbete de senaste 15 åren, men åtagandena hakar i varandra, det blir ett sätt att leva.
– Jag håller mig a jour med den kliniska praktiken genom att alltid vara med på morgonmötena och jag försöker att arbeta som klinisk barnmorska ett par veckor varje sommar. Kontakten med blivande föräldrar och att följa deras process är det roligaste jag vet. Det är en förmån att få vara med då så mycket händer i människors liv.
Själv har hon fem barn mellan 12 och 28 år och säger att hon är stolt över dem – ovanför teven hänger porträtt på allihop – men påpekar att hon aldrig nämner det i presentationssammanhang. På bordet i vardagsrummet ligger familjens julpyssel, ett stort och nästan färdigt pussel. Ledighet tillbringas med familjen, alla barnen har spelat fotboll med allt vad det innebär av föräldramedverkan på träningar och matcher, eller med långdistanslöpning.