»Barnmorskors vetenskap borde bli tydligare«

Barnmorskor saknar ett eget akademiskt rum för sin särskilda kunskap. Det har betydelse för yrkets ställning, hävdar forskaren Evelyn Hermansson.

Barnmorskans yrke har utvecklats från att vara en tjänst kvinnor emellan till ett högst professionellt yrke.

– Yrkesföreträdarna har nästan uteslutande varit kvinnor med icke-akademisk utbildning. Därför har barnmorskorna själva inte kunnat forska i barnmorskekunskap och göra vetenskap av ämnet. Men barnmorskan har ett eget rum att utveckla och bevara, säger forskaren och barnmorskan Evelyn Hermansson.

I sin avhandling Från konst till vetenskap, om akademisering och professionalisering av barnmorskans utbildning och yrke visar hon hur olika samhälls- och utbildningspolitiska reformer har förändrat barnmorskans utbildning och hur det påverkar inte bara yrkesgruppens egen verksamhet utan också förhållandet till närliggande yrken.

Vidareutbildning för sjuksköterskor
– Genom att peka på några viktiga historiska brytpunkter och deras betydelse för hur barnmorskans yrkeskompetens och vetenskapliga grund förändrats så vill jag belysa, inte bara den tradition som är förknippad med barnmorskans yrke och utbildning, utan också den strävan som yrkeskåren haft för sin professionella utveckling, säger hon.

Den förändring som kanske påverkat barnmorskeutbildningen mest, efter 1711 års reglemente och starten till en formell utbildning för barnmorskor, är 1968 års utbildningsreform. Då integrerades den med andra vårdutbildningar och blev en vidareutbildning för sjuksköterskor.

– Därigenom bröts en mer än 200-årig tradition. Ytterst har det försvårat möjligheterna för yrkets egna företrädare att som tidigare leda och påverka utbildningens utveckling.

Förändringen bidrog dessutom till att yrkesklassificeringen barnmorska har förblivit otydlig inom utbildningssystemet, anser Evelyn Hermansson.

Huvudfokus för avhandlingen ligger på de två senaste högskole- och utbildningsreformerna och deras betydelse för barnmorskeutbildningen.

1977 års högskolereform medförde att tidigare icke-akademiska utbildningar skulle integreras i högskolan och därigenom forskningsanknytas.

– Men då fanns en strävan att se de
medellånga utbildningarnas ämnes- och yrkesområden som en enhet där omvårdnad skulle stå för det gemensamma forskningsfältet.

I samband med 1993 års högskolereform skärptes de akademiska kraven med en tydligare ämnesinriktning. Den nya examensordningen gav högskolorna möjlighet att självständigt utforma utbildningarnas innehåll och utveckla det egna ämnes- och forskningsområdet.

– För barnmorskeutbildningen innebar den här förändringen en övergång från påbyggnadslinje till ett för yrket specifikt utbildningsprogram och en möjlighet att utveckla ett eget huvudämne.

Men Evelyn Hermanssons analys av samtliga utbildnings- och kursplaner i Sverige mellan 1993 och 2001 visar att utvecklingen inte går snabbt.

– Ämnesutvecklingen går långsamt och barnmorskornas huvudämne framstår generellt som otydligt på grund av integrering med andra ämnesområden, säger hon.

Doktorsexamen möjlig i England
Den långsamma ämnesutvecklingen kan vara en effekt av att barnmorskeutbildningen har en liten omfattning (drygt 200 per år) och är ganska spridd.

Det gör det svårt att samla tillräckligt med vetenskaplig kompetens inom ämnesområdet, vilket i sin tur försvårar ämnets utveckling.

– Det borde vara en naturlig utveckling att barnmorskans kunskapsområde utgör ett eget examensämne som studenterna kan avlägga akademiska examina i, säger Evelyn Hermansson.

Hon pekar på att man i England och på Irland kan avlägga doktorsexamen i Midwifery Science.

– Jag tror det är viktigt för barnmorskans professionella status att vi har en egen vetenskaplig grund, skild från omvårdnadsvetenskap och medicin, säger hon.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida