Bättre samordning i vårdkedjan med IT-stöd

Nu ska kommunikationen mellan de många olika vårdgivarna i Stockholms län förbättras. Till sin hjälp får de WebCare, som är ett IT-stöd för informationsöverföring och samordnad vårdplanering. Sylvia Sahlstedt som leder projektet INUT beskriver hur det ska gå till.

Projektet INUT 2000 (inskrivning-utskrivning) bygger på ett utredningsarbete på Spri om vårdplanering med hjälp av IT.

Borde inte processen kring informationsöverföring och samordnad vårdplanering kunna stödjas med modern teknologi?
Det var en fråga vi ställde oss på Spri när författningen SOSFS 1996:32 (1) hade funnits något år.

I samband med att olika sätt att utnyttja tekniken testades blev det uppenbart att det största behovet i storstäderna är att hitta varandra, veta vem som är ansvarig vårdgivare i vårdkedjan. Det räckte inte med att enbart ta fram elektroniska blanketter. För snart två år sedan togs erfarenheterna av utredningsarbetet över av Stockholms läns landsting och projektet INUT startade. Projektet innebär att berörda parter i vårdkedjan (länets sju akutsjukhus, cirka tio geriatriska kliniker, cirka 100 vårdcentraler inklusive privata vårdgivare och 26 kommuner) erbjuds ingå i ett gemensamt system där de med it-stöd kan kommunicera med varandra på ett säkert och effektivt sätt. Systemet kallas WebCare, en webbaserad tjänst som kan användas av alla behöriga som har en webbläsare.

Frågan om samordnad vårdplanering blev aktuell när lagen om kommunalt betalningsansvar trädde i kraft 1992 (SFS 1990:1404) och kommunerna fick ansvaret för de medicinskt färdigbehandlade patienternas vård och omsorg. Enligt samma lag blev kommun och landsting skyldiga att gemensamt planera för dessa patienters fortsatta vård och omsorg. Lagen angav inte hur denna vårdplanering skulle gå till utan det bestämdes lokalt och regionalt genom överenskommelser mellan kommun och  landsting.

I dag finns sannolikt en mycket stor variation i hur väl vårdplaneringen fungerar. Olika system med standardmallar och blanketter har utarbetats så att nödvändig information på ett enkelt sätt kan överföras via fax till såväl kommunen och primärvården som till rehabiliteringsfunktionen och/eller den som är ansvarig för omvårdnaden av den enskilde i det särskilda boendet. Korta vårdtider inom akutsjukvården medför dock att personal i akutsjukvård inte alltid hinner sända meddelande till samtliga berörda parter och det inträffar att information om patienter inte når fram.

Den bärande idén i inut-projektet är att systemet ska söka och presentera uppgifter om olika vårdgivare utifrån basdata om patienten. Systemet hämtar uppgifter från ett centralt befolkningsregister i landstinget, bland annat adress, basområde (ett unikt kodnummer tillhörande adressen) och aktuell vårdcentral. Övriga uppgifter om telefon- och faxnummer samt e-postadresser till berörda vårdgivare hämtas från en datoriserad adresskatalog, hälso- och sjukvårdens adressregister, HSA. I Stockholm kallas adresskatalogen EK (elektronisk katalog).

Den information som behöver utbytas mellan olika vårdgivare är dels av administrativ karaktär i samband med meddelande om inläggning, kallelse till samordnad vårdplanering samt meddelande om utskrivningsklara patienter och dels av medicinsk karaktär i form av behandlingsmeddelanden och epikriser.

Mottagare/sändare av information i kommunen är biståndshandläggare, sjuksköterskor och paramedicinsk personal. Inom landstinget och hos de privata vårdgivarna som har avtal med landstinget, är det distriktssköterskor, sjuksköterskor, paramedicinsk personal och läkare som är mottagare/sändare av information. I dag sker kommunikationen med hjälp av telefon och fax. En svårighet i större städer är att hitta de berörda vårdgivare som ska kontaktas i samband med vårdplanering eftersom kontaktytorna är så stora. När vi i samband med Spri-projektet tittade på omfattning och tidsåtgång för uppgiften, visade det sig att det kunde ta upp till två timmar per sjuksköterska och dag att etablera kontakt med rätt mottagare av information.

WebCare söker upp rätt mottagare inom både landsting och kommun och möjliggör att informationen kan sändas till berörda parter samtidigt. Vårdprocessen förkortas, kvittenser erhålles och alla berörda parter har tillgång till samma information med hjälp av en knapptryckning.

Fas 1 i projektet avser att underlätta kontakter mellan vårdgivare i vårdkedjan. Det innebär att en regional adresskatalog med information om vårdgivare inom landsting, kommuner och privata vårdgivare upprättas. Stockholms läns landsting har redan upprättat register över landstingets vårdgivare i ek, med koppling till de privata vårdgivare som har avtal med landstinget. Projektet ansvarar för att information om kommunernas vårdgivare blir tillgängliga i samma katalog. Tillgången till informationen för vårdgivarna skapas i WebCare och sökning av berörda vårdgivare kan göras genom att via personnummer låta tekniken söka rätt områdesansvariga i kommun och på vårdcentral. Fas 1 beräknas vara klar för breddinförande under januari 2002. Möjligheten att koppla husläkarlistningen till WebCare är inte färdig vid införandet men kommer att utvecklas under året.

Fas 2 påbörjas också i år genom att WebCare vidareutvecklas för att kunna överföra nödvändig information i samband med vård av äldre och handikappade i vårdkedjan. En ny utredning (2) angående samarbete kring medicinskt färdigbehandlade patienter har lämnat förslag till förändringar och systemet ska anpassas till dessa förändringsförslag för att tillgodose riktlinjerna i samband med informationsöverföring och samordnad vårdplanering.

För att överföra känslig information om en patient på ett säkert sätt kommer systemet att garantera att sekretessbestämmelser följs. Det är inte heller meningen att information ska behöva skrivas på flera ställen. För att undvika dubbelarbete ska projektet undersöka möjligheten att koppla upp sig mot ett pågående projekt BoJ (Bild och Journal) som medger att behörig legitimerad personal kan få tillgång till medicinska uppgifter utan att dessa behöver skrivas på nytt. BoJ är en »vårdspegel« som medger läsning av journalanteckningar oavsett var patienten har vårdats. WebCare ska i första hand hantera de administrativa uppgifter som i dag finns på faxblanketten. Ett breddinförande bör kunna starta januari 2003.

Hälso- och sjukvård förmedlas av olika vårdgivare – sjukhus, kommunal hemsjukvård, primärvård, privata vårdgivare med flera. I dag består inte vården av isolerade händelser utan är en kontinuerlig process inom och mellan organisationer. Dessa processer blir allt mer komplexa, involverar mer hälso- och sjukvårdspersonal och mängden information ökar konstant.

Patienten kan själv välja vårdgivare vilket skapar andra förutsättningar. Allt fler verksamheter läggs ut på olika former av entreprenad, såväl privata som offentliga.

Socialstyrelsen har i ett 50-tal delrapporter granskat och belyst viktiga delar av äldreomsorgen (3). För några år sedan överlämnade styrelsen sin slutbedömning till regeringen. Reformen betecknas i stort som en framgång men mycket återstår att göra.

Bland de mest påtagliga förbättringarna framhåller Socialstyrelsen den stora minskningen av de medicinskt  färdigbehandlade patienterna inom akutsjukvården. Men det har också medfört att sjukhemmen fått ta hand om personer som kräver betydligt mer vård än vad kommunerna var beredda på. En annan viktig följd av reformen är den snabba utbyggnaden av äldreboendet, främst gruppbostäder för dementa.

Men annars är det en dyster bild som tecknas. Till den bilden hör otillräckliga läkarresurser, en undermålig kommunikation mellan sjukhus, primärvård, särskilt boende, hemtjänst och anhöriga, en rehabilitering som inte fungerar som vårdkedja, en ineffektiv organisation för hjälpmedel och en splittrad hemsjukvård för att nämna de allvarligaste bristerna.

Allmänläkare och distriktssköterskor inom den landstingsfinansierade primärvården beskriver att deras roll ofta är oklar i samband med vårdplanering och genomförande av den fortsatta vården utanför sjukhuset. En orsak kan vara bristfällig information från såväl sluten vård som kommunal hälso- och sjukvård. Om information saknas försvåras övertagandet av det medicinska ansvaret avsevärt.

I en nyligen publicerad studie från Äldrecentrum (4), framkommer att vård och omsorg kan sägas fungera för äldre utan kognitiva funktionsnedsättningar och med begränsade medicinska problem. För multisjuka/multisviktande äldre framträder däremot en annan bild. Den kännetecknas av att de har någon eller flera komplicerade sjukdomsdiagnoser, problem med nedsatt rörlighet och ork samt behov av upprätthållande funktionsträning eller rehabiliteringsinsatser under lång tid.

Sammantaget innebär detta en skör livssituation, snabbt föränderlig och med behov av återkommande omprövning av vård-, omsorgs- och rehabiliteringsinsatser.

I Stockholms län är sju procent av befolkningen 75 år och äldre. Under 1999 vårdades 28 procent (37614) av dessa inom sluten sjukhusvård. De utnyttjade en tredjedel av det totala antalet vårddagar. De som är 75+ besöker primärvårdens läkare i genomsnitt 5,4 gånger under ett år.

Siffran kan jämföras med åldersgruppen 65–74 år som endast besöker husläkaren 1,9 gånger under ett år. (Åldersgruppen under 65 har i genomsnitt 0,8 besök).

En slutsats som framförs i studien är att »enbart avtal och policyförklaringar om samverkan inte löser situationen. Av landsting och kommuner krävs fokus på helhetslösningar med gemensam styrning, prioritering och finansiering av verksamheten kring de äldre multisjuka/multisviktande«.

Referenser:
1. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Informationsöverföring och samordnad
vårdplanering. SOSFS 1996:32
2. Samarbete kring medicinskt färdigbehandlade patienter. En utredningsrapport från Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, 2001-03-09
3. Socialstyrelsen. Vårdplanering, teorier och modeller. Ädel-utvärderingen 1995:6
4. Gurner U. Dirigent saknas. Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum, 2001:6