Bedömdes inte vara akut sjuk

När den 17-åriga flickan sökte vård på den barn- och ungdomspsykiatriska akutmottagningen bedömde sjuksköterskan att hon inte behövde akut vård.

Skolsköterskan var bekymrad över en elev som hon bedömde vara i behov av barnpsykiatrisk hjälp och kontaktade därför barn- och ungdomspsykiatrin, bup. Hon berättade för en sjuksköterska på akuten att hon både hade sänt dem en remiss och uppmanat flickan och hennes mamma att åka till kliniken samma dag.

Då den 17-åriga flickan och hennes mamma kom hade sjuksköterskan lunch men tog ändå emot dem. Hon förklarade att remissen inte hade kommit och att de skulle erbjudas en besökstid då den hade kommit in, bedömts och fördelats till en behandlare. Sjuksköterskan ansåg inte att flickans och familjens behov av hjälp var akuta.

Nästa dag ringde flickan, men den skötare som svarade förklarade att man inte kunde ta emot henne. Två dagar senare sökte hon vård på den barnmedicinska akutmottagningen där man ansåg att hon gav ett psykotiskt intryck och skickade henne vidare till bup.

Flickan blev akut inlagd med diagnosen psykos. Hon anmälde sjukskötersk­an och skötaren till Ansvarsnämnden och hävdade bland annat att deras vägran att ta emot henne hade lett till att hennes psykos blev värre än den hade behövt bli. Skolsköterskan hade ringt bup flera gånger och bett om hjälp för henne, och till och med skolprästen hade ringt, skrev flickan.

Sjuksköterskan skrev till nämnden att hon hade bedömt att flickan och hennes familj behövde hjälp, men att det inte var akut. Skötaren skrev att telefonsamtalet skiljde sig mycket från de samtal han brukade ta åt sjukskötersk­an. De handlade oftast om akuta behov av råd och stöd, medan 17-åringens handlade om existentiella funderingar, religion, kärlek, rädsla och föräldraoro.

När han till slut frågade vad flickan egentligen ville sa hon att hon ville träffa en barnläkare. Han hade svarat att avdelningen bara hade tillgång till en läkare från vuxenpsykiatrin och därefter avslutat samtalet.

Ansvarsnämnden friar båda. Nämnden har inte kunnat reda ut vad som sades under telefonsamtalet men ser ingenting som visar att skötaren gjorde något fel. Sjuksköterskan borde ha journalfört sin bedömning, för utan dokumentation kunde inte nämnden avgöra på vilka grunder hon bedömde att flickan inte var akut sjuk.

Just för att det inte går att granska hennes bedömning borde hon få en erinran anser nämndens sakkunniga i barn- och ungdomspsykiatri. Han påpekar att det initiala omhändertagandet av en person med nydebuterad psykos är av stor vikt (hsan 2007/3005:b2).

Kommentar: Skolsköterskan borde ha fått återkoppling
– Vi ska ha hög tillgänglighet i barn- och ungdomspsykiatrin. Blir man avvisad måste det finnas en tydlig bedömning och återkoppling om hur man tänkt och vad som planeras, kommenterar psykiatrisjukskötersk­an och avdelningschefen Magnus Oléni på bup i Halmstad.

Familjen upplevde att flickan inte fick vård för att remissen inte hade kommit. Men det var för att sjuksköterskan bedömde att flickan inte var i behov av akutvård. Tyvärr saknas anteckningen i journalen.

– Skolsköterskan hade uppmanat flickan att söka akut på bup. Hon var orolig och både skrev remiss och ringde bup om flickan. Rimligtvis var hon frustrerad över situationen och borde ha fått någon återkoppling om bedömningen. Vi måste
bli tydligare i vår samverkan med vårdgrannar och allmänhet kring vår tillgänglighet.
– Telefonrådgivning är något av det svåraste man kan ägna sig åt inom hälso- och sjukvård. För mig är det en sjuksköterske­uppgift kopplad till ett tydligt yrkesansvar, inte – som här – något skötaren gör. Här har de haft en egen pärm för telefonrådgivning, då försvinner lätt spridda anteckningar från telefonsamtal och annat innan de kommer in i journalen. Med datorjournal och tydliga rutiner att dokumentera akutsamtal och bedömningar hade det varit lättare att skaffa sig en helhetsbild av situationen när flickan ringde sent på kvällen. 

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida