Bedömning av munhälsan hos psykiatriska patienter med hjälp av ett formulär

Sjögren R & Nordström G. Oral health status of psychiatric patients. 2000; 9: 632—638.

Bakgrund: Vi vet  att många patienter som lider av psykisk störning har en dålig munhälsa. Under långa perioder medicineras de flesta långtidssjuka psykiatriska patienter. Dessa mediciner orsakar ofta muntorrhet, vilket leder till en ökad risk för många sjukdomar i munnen. Patienterna själva har dock många gånger svårt att uttrycka munnens betydelse för sitt välbefinnande, och de söker oftast inte spontant tandläkare annat än vid akuta besvär. Dessutom drar sig många för de kostnader som tandläkarbesöken för med sig. Det framkommer även i forskning att sjuksköterskor anser att god omvårdnad vid munvård är en viktig uppgift för dem, och att de lider av att inte kunna utföra den till belåtenhet varken för sig själva eller för patienten.

Syfte: Syftet med denna studie var att med hjälp av en munhälsobedömningsmodell för omvårdnadspersonal beskriva munhälsostatus hos korttids – och långtidssjuka psykiatriska patienter. Vidare att undersöka om den använda modellen kunde visa på några skillnader mellan de båda patientgrupperna.

Metod: Den använda bedömningsmodellen var en modifierad version av Oral Assessment Guide (Eilers et al 1988). För att passa psykiatriska patienter skapades sex nya kategorier för denna bedömningsmodell, OAG-PC, och två kategorier från den ursprungliga OAG togs bort. Med hjälp av OAG-PC undersöktes totalt 57 psykiatriska patienter, 32 patienter med kortare vård-tid än tre månader, och 25 patienter med längre vårdtid.

Resultat: I resultatet framkom att de långtidssjuka psykiatriska patienterna hade en signifikant sämre munhälsa än de korttidssjuka. Detta gällde bland annat lukt ur munnen, munnens och tändernas renhet och förekomst av tandsten. Resultatet visade också att OAG-PC var ett användbart verktyg för att kunna bedöma psykiatriska patienters munhälsa.

Diskussion: Studien visar att munhygienen för psykiatriska patienter, som ett led mot munhälsa, borde ha en framträdande plats i omvårdnaden, där denna bedömningsmodell kan bli värdefull som hjälp vid dokumentation av den orala omvårdnaden. Omvårdnadspersonalen träffar de inneliggande patienterna dagligen, och blir därigenom de som bäst kan stödja dessa patienter med deras munhygien. Sjuksköterskor är dock inte medvetna om vilka omvårdnadsåtgärder kring patientens mun som skulle kunna stödja patienterna, i syfte  att hjälpa dem med deras munhälsa. Forskningen bör också utvärdera effekten av undervisning och stöd via handledning till omvårdnadspersonal vad gäller munhälsan.

För korrespondens: Reet Sjögren, doktorand, leg sjuksköterska, leg tandläkare och vårdutvecklingschef. Psykiatrin i Sydväst, SLPO, avdelning 113, Box 4044, 141 04 Huddinge. Telefon: 08-585 856 41. E-post: reet. sjogren@slpo.sll.se