Beroende av välgörenhet

När ens barn blir dödligt sjukt är det som att befinna sig i fritt fall. Hur hålla sig själv något så när hel i krisen? Samtidigt som barnet och syskon ska känna att man som förälder inte sviker.

Då behövs en mängd hjälpande händer. Släkt och vänner förstås, men först och främst en pålitlig vård. Vårdpersonal som ger en trovärdig behandling, kan svara på alla frågor och ge, om inte tröst, så i alla fall stöd och visa medkänsla.?

De som arbetar i barncancervården är värda all respekt i ett tekniskt avancerat och känslomässigt krävande arbete.

?Borde de då inte i sin tur få allt tänkbart stöd av sin arbetsgivare???

I våra artiklar om barncancervården visas tyvärr en helt annan bild. Arbetsgivaren svarar inte för den nödvändiga utbildningen av sjuksköterskorna. Den betalas av donationer till Barncancerfonden. När vi ställer frågan varför till arbetsgivaren får vi ett intetsägande svar.

Man kan fråga sig hur det har kunnat gå så långt med den avancerade barncancervården. Är det ingen som tänkt på att personalen behöver utbildning, konkurrenskraftiga löner, bra arbetsvillkor och möjlighet till utveckling för de erfarna, de som bär upp verksamheten och kan introducera nya på arbetsplatsen??

Det finns dock en ny optimism trots allt. Läs om Margareta af Sandeberg som ser en förbättrad dialog med ledningen för Karolinska. Och Päivi som alltid återkommit till barnonkologen. ”Här har jag hittat hem.”??