Beröring i vården kan vara både skrämmande och livsbejakande

Beröring sätter människors sinnen i rörelse — på både gott och ont. I sin avhandling visar sjuksköterskan Lise-Lotte Ozolins att en god beröring kan förstärka patientens upplevelse av hälsa. Men en beröring där vårdaren inte känner var patienten befinner sig kan bli ett hinder för den vårdande relationen.

Sjuksköterskan och universitetsadjunkten Lise-Lotte Ozolins, vid Linnéuniversitetet i Växjö, disputerar nästa fredag på en avhandling om beröringens fenomenologi i vårdsammanhang.

I sina fyra delstudier har hon bland annat tagit del av berättelser och intervjuat vårdare och patienter om deras erfarenheter av beröring.

– Jag har ställt frågor om vad beröring har betytt för dem och har då inte delat upp det i fysisk och psykisk beröring. Min poäng med det är att inte separera kroppen från psyket – vilket jag tycker görs för ofta i vården. Om jag frågar en patient: ”Har du ont i magen” och svaret blir: ”Ja, jag är så orolig.”. Då kan den uppdelningen vara problematisk för förståelsen av patienten, säger Lise-Lotte Ozolins.

Fasthållning kan upplevas positivt

Vad krävs då för att en beröring ska vara en god beröring. Det avgörande, enligt Lise-Lotte Ozolins, är egentligen inte om den är frivillig eller inte.

En sekundär analys av studier från psykiatrin visar att även fasthållning mot en patients vilja kan upplevas som positiv. Det kan vara det som får patienten att känna att vårdaren vill något och bryr sig om.

Beröring är ett samspel

Hur patienter upplever beröring beror delvis på vilka de är, vad de bär med sig och i vilken situation de befinner sig. Men det handlar också om vilket utrymme vårdaren ger dem och om vårdaren i sin beröring lyckas stärka patientens människovärde.

– Beröring är inget ensidigt – det är ett samspel mellan två individer. Det viktiga är att vårdaren inte sammanblandar sina egna behov med patientens. Att vårdaren är oerhört sensitiv och följsam och hela tiden utgår från patientens behov. Vilket också kan innebära att inte släppa taget fast den andre vill bli släppt, säger Lise-Lotte Ozolins.

Kräver självkännedom

Frågan om varför beröring egentligen upplevs så olika är inte lättbesvarad. Lise-Lotte Ozolin har också gjort en filosofisk analys av vad franska och tyska filosofer säger om att allt man upplever gör man i relation till något annat eller någon annan.

– För att förstå den andres behov, förmågor och begränsningar krävs förmåga till självreflexion och självkännedom. Beröring kan rymma allt från lösning till låsning, säger hon.

Vårdande på djupet

Med lösning menar Lise-Lotte Ozolins att livsprocesser sätts i gång, och med låsning menar hon att beröring – när den är negativ – till och med kan skrämma en människa. Beröring är inget man lär sig genom att tillämpa föreskrivna metoder rakt av. En positiv beröring kräver ett förhållningssätt där vårdaren ser medmänniskans sårbarhet och förmåga.

Om personalen i vården har den förmågan vet inte Lise-Lotte Ozolins. Allt går inte att utvärdera och mäta, men – säger hon – att beröra rätt handlar om att förstå vårdande på djupet.