”Bevisa fördelen med storskalighet”

För KIs första omvårdnadsprofessor är fördelen med små enheter i vården självklar.

Ulla Waldenström har sitt arbetsrum i markplanet. Huset hon sitter i är byggt på 1970-talet och inrymmer lokaler för före detta Vårdhögskolan i Stockholm. Det ska snart rivas.

Men Ulla Waldenström tänker nog inte så mycket på att riva ner som på att bygga upp. Årsskiftet 1997/98 bildades omvårdnadsinstitutionen vid Karolinska institutet, där hon sedan den 1 mars är professor.

En barnmorska som ansvarig för omvårdnadens utveckling? Inte särskilt konstigt, tycker hon:

– Också barnmorskor är ju vidareutbildade sjuksköterskor. Så det är väl inte märkvärdigare än om, säg, en sjuksköterska med geriatrik som specialitet skulle bli professor här! Jag tror förresten inte det är många som tänker på hur stor andel obstetriken tar av sjukvårdens resurser.

Ulla Waldenström är barnmorskan som tidigt var ute och talade om tidig hemgång. Hon startade ABC-kliniken på Södersjukhuset i Stockholm och har försvarat de små förlossningsenheterna när centraliseringsvågen dragit fram i landstingen.

Nu är hennes uppdrag att leda arbetet vid KIs omvårdnadsinstitution. Det omfattar allt från forskning till grundutbildning, men Ulla Waldenström ser forskningen och forskarutbildningen som den svaga länken.

– Man pratar mycket om evidensbaserad vård. Men än så länge är det mer ett slagord än en beskrivning av den forskning som pågår. Det är dags för mer av interventionsforskning, det vill säga att forska på vad som händer när man försöker göra något åt de problem patienterna har. Forskningen måste bygga på de kliniska frågeställningarna – det kan vi bli bättre på.

Man har länge sökt efter en bra definition på vad omvårdnad egentligen är. Men Ulla Waldenström tycker att det är dags att sluta jakten på den definitionen. Vi måste nog lära oss att leva med att det finns olika definitioner på omvårdnad.

– Omvårdnad är ju ett så brett ämne! Vad vi sjuksköterskor gör har så stor betydelse för människor hälsa, välbefinnande och livskvalitet.

Forskningsområdet sträcker sig från vaggan till graven, från barnmorskans arbete med den gravida kvinnan och födelsen till geriatriksjuksköterskans arbete med den döende människan.

Två viktiga uppdrag
Omvårdnadsinstitutionen har enligt Ulla Waldenström två viktiga uppdrag. Det är hur man löser dem som avgör kvaliteten på arbetet. Det ena uppdraget är att utbilda kliniskt duktiga sjuksköterskor, det andra att bidra med kunskaper som förbättrar patienternas hälsa och välbefinnande.

Ulla Waldenström vill se forskare och lärare komma närmare verkligheten. Bristen på klinisk förankring i utbildningen är ett stort problem, inte bara i Sverige utan över hela världen. Ulla Waldenström tycker att forskningen måste utvecklas ytterligare för att finna svar på hur omvårdnadsmetoderna fungerar i praktiken.

– Målet är att varje lärartjänst här ska ha en klinisk anknytning. Men jag inser att det är ett mål på mycket lång sikt.

Som en den tidiga hemgångens apostel har Ulla Waldenström verkligen fått se sina idéer förverkligade. Är hon nöjd med utvecklingen eller är det bara så att hennes tankar råkat sammanfalla med de ekonomiska realiteterna?

– Tidig hemgång som jag tänker mig den bygger på att det är frivilligt och att det finns ett stöd för de nyblivna mödrarna när de kommer hem.

Och det är det dåligt med i Sverige i dag. Ulla Waldenström ser att man löst det bättre på annat håll. I till exempel England hade barnmorskorna länge i sitt reglemente att de skulle besöka den nyförlösta mamman i hennes hem tio dagar efter förlossningen. Det är visserligen ändrat, men i praktiken gör de engelska barnmorskorna fortfarande sina hembesök. Kanske lite för rutinmässigt, funderar hon. Kanske borde man välja lite grann vilka mödrar som ska besökas i hemmet.

– Men det är svårt att ha selektiva lösningar i stora system – då är det enklare att göra likadant för alla.

Tilltron till storskaliga lösningar ser Ulla Waldenström som ett problem. Alltför många tror att man löser ekonomiska problem genom att stänga små enheter och slå ihop dem till större.

– Utan att behöva bevisa att det vare sig är ekonomiskt rationellt eller medicinskt säkert! För att nu inte tala om omvårdnadsaspekten.

Skapar trygghet
Hon menar att en enkel kontroll i Spris DRG-register visar att det inte finns något belägg för att större enheter skulle ge någon ekonomisk vinst.

– Men vad det betyder för omvårdnaden behöver man knappast forska för att förstå. I små enheter blir verkligheten mer gripbar för patienterna; de har färre personer att relatera till, de finns i en miljö där de inte tappar bort sig. Båda delarna är trygghetsskapande och därmed bra för patientens välbefinnande.

Ulla Waldenström deltar som
keynote speaker på Hälso- och sjukvårdsstämman och talar under rubriken Professionalitet och vårdpolitik.