Biomedicinska analytiker bör dokumentera vårdarbete

Biomedicinska analytiker bör snarast »hoppa på dokumentationståget« för patientens trygghet och säkerhet och för kontinuiteten. I kursplaner för utbildning till biomedicinsk analytiker finns ingen kurs i omvårdnadsdokumentation. Det vore önskvärt att utbildningen framöver innehöll mer i ämnet omvårdnad och dokumentation. Dokumentationen kan fungera som ett verktyg för att beskriva biomedicinska analytikers specifika kunskapsområde.

Biomedicinska analytiker vid fysiologiska avdelningen på Helsingborgs lasarett tycker att det är en självklarhet att dokumentera sitt vårdarbete. Vardagen för en biomedicinsk analytiker inom fysiologi består av att, med hjälp av olika metoder, se hur organen i kroppen fungerar. Grundkraven för bra undersökningsresultat är noggrannhet och precision samt korrekta bedömningar av undersökningsresultatens rimlighet.

Men det är också viktigt för oss på avdelningen att se hela patienten som ska genomgå en undersökning och att fortlöpande dokumentera resultaten.

Det blev en utmaning för oss att vidareutveckla den dokumentation som alltid har gjorts vid en undersökning, till att omfatta även dokumentation av omvårdnaden. En väl förd, enhetlig omvårdnadsdokumentation i patientens vårdkedja underlättar arbetet för alla yrkesgrupper.

Laboratoriemetodiken utgör ett eget kunskapsfält, men är samtidigt också ett fält för forskning och teoribildning. »Biomedicinska analytiker bör eftersträva att upprätthålla, utveckla och förbättra sin yrkesskicklighet och kompetens och följa metodutvecklingen inom området« skriver Vårdförbundet i skriften Patienten och professionen – ett kunskaps- och diskussionsmaterial (1). Vidare: »De ska medverka till att vetenskapliga framsteg kommer till nytta för patienten samt sprida sina yrkeskunskaper till övrig sjukvårdspersonal.«

Det är ytterligare ett skäl för att vidareutveckla omvårdnadsdokumentationen även för biomedicinska analytiker.

En muntlig utvärdering av utvecklingsarbetet har utfallit positivt. Sjuksköterskan Anette Wahlqvist, som arbetar på hjärtintensiven på Helsingborgs lasarett, har varit med och utvecklat omvårdnadsdokumentationen för biomedicinska analytiker. Hon uttrycker det så här: »Nu får man en bra bild av hur patienten har mått under undersökningen. Omvårdnadsdokumentationen kompletterar så bra patientens egen berättelse av hur undersökningen har gått till. Vi på vår avdelning uppskattar mycket att omvårdnadsdokumentation sker på fysiologiska avdelningen. Nu behöver inte vi dokumentera i efterhand vad som har skett. Vid dokumentation i efterhand finns det risk för att viss information missuppfattas eller går förlorad. Tidigare har det förekommit stora glapp i informationen.«

Vid Helsingborgs lasarett bedrivs ett fortlöpande kvalitetsarbete. 1993 startades, som en del i det dåvarande sjukvårdsdistriktets kvalitetsarbete, ett projekt med titeln »Hur dokumenteras sjuksköterskornas vårdarbete vid Helsingborgs lasarett?« Målsättningen var att ha en för patienter och personal väl fungerande dokumentation som följer gällande lagar och författningar. Projektet pågick från 1993 till 1997 och har redovisats i tre delrapporter (2, 3, 4).

Bland sjuksköterskor har intresset och förståelsen ökat för vad en god omvårdnadsdokumentation kan medföra för enskilda patienter (5). För sjuksköterskorna fastställdes därför 1996 lokala anvisningar till Handbok för hälso- och sjukvårdsarbete gällande omvårdnadsdokumentationen (6). I den finns enhetliga rutiner och riktlinjer angående omvårdnadsdokumentationens struktur och innehåll.

Under projektets senare del uppstod givande diskussioner om biomedicinska analytikers omvårdnadsarbete och därmed också dokumentationen.

Under projektets tvååriga utbildningsintervention visade biomedicinska analytiker från främst fysiologiska avdelningen stort intresse för omvårdnadsdokumentation. Önskemål framfördes till projektledaren om att några biomedicinska analytiker skulle få delta i de dokumentationskurser som anordnades och i handledarutbildningen för dokumentationsansvariga.

Därmed inleddes ett utvecklingsarbete som innebar att tre biomedicinska analytiker från fysiologiska avdelningen genomgick en introduktionskurs i omvårdnadsdokumentation innehållande gällande lagar och författningar, omvårdnadsprocessen samt VIPS-modellens struktur.

En av de tre biomedicinska analytikerna genomgick dessutom en handledarutbildning för dokumentationsansvariga. Introduktionskurs och handledarutbildning ingick i dokumentationsprojektets interventionsdel och hölls tillsammans med sjuksköterskor. Under kursen framkom förslag och exempel på hur en omvårdnadsdokumentation kan se ut förd av biomedicinska analytiker vid en fysiologisk avdelning.

Den dokumentationsansvariga biomedicinska analytikern på fysiologiska avdelningen höll senare informationsträffar för samtliga kolleger om vikten av att dokumentera. Föreläsningar hölls om gällande lagar och författningar, omvårdnadsprocessen och vips-modellens struktur.

Enhetlig struktur och språk är viktigt för att personal som vårdar patienten ska kunna läsa och förstå. Brister i dokumentationen kan äventyra patientens säkerhet vid byte mellan enheter i vårdkedjan (3). Flera av avdelningens befintliga dokumentationsblanketter anpassades därför efter de nyvunna kunskaperna.

Exempel ges här intill på hur omvårdnadsdokumentation förd av en biomedicinsk analytiker på en medicinpatients rapportblad kan se ut. Den blankett vi har enats om är indelad i tre kolumner, status/behov/problem, åtgärd och resultat.

Omvårdnadsdokumentation tar initialt tid, men träning ger färdighet. »Efter ett tag lär man sig tänka i omvårdnad och det gör det hela mycket lättare. När det är svårt att formulera sig kan patientens egna ord användas«, säger de biomedicinska analytikerna.

I den lokala anvisningen till Handbok för hälso- och sjukvårdsarbete gällande sjuksköterskors omvårdnadsdokumentation, återfinns sedan 1999 även den författning som styrker varför biomedicinska analytiker bör dokumentera både tekniskt arbete och omvårdnadsarbete (7). Den lokala anvisningen omfattar nu både vårdorganisation och omvårdnadsdokumentation för sjuksköterskor, barnmorskor samt biomedicinska analytiker på Helsingborgs lasarett. Som stöd för den förändring i vårdorganisationen som utvecklingen av omvårdnadsdokumentationen medförde, användes olika omvårdnadsteorier.

Den snabba utvecklingen av högteknologisk diagnostik, kombinerat med krav på ökad omvårdnad vid långvariga undersökningar på ibland svårt sjuka patienter, gör att biomedicinska analytiker ställs inför höga krav på färdighet och kompetens. De måste kunna ta hand om både patienten och avancerad teknisk apparatur. Apparaterna kräver inte bara kvalificerat handhavande utan även god förståelse av resultaten (8). De flesta undersökningsmoment utförs självständigt och kräver god omdömesförmåga av den biomedicinska analytikern.

Kärnan i den biomedicinska analytikerns yrke är biomedicinsk laboratorievetenskap. Att all vård är beroende av en fungerande laboratoriemedicin för säkra diagnoser och adekvat behandling är självklart för varje biomedicinsk analytiker. Personer utanför laboratorierna har kanske inte denna kunskap. Därför åligger det de biomedicinska analytikerna själva att tydligt tala om det (9).

En slutsats som vi drar efter avslutat utvecklingsarbete, är att ett krav bör vara att en studerande till biomedicinsk analytiker har praktisk vårderfarenhet innan utbildningen påbörjas.

En biomedicinsk analytiker genomför inte bara tekniskt en undersökning. Han eller hon ser också människan som ska genomgå undersökningen, och i dialogen med patienten framkommer viktig information som vävs in i själva undersökningens resultat. Därför kan man inte göra en bra undersökning om man inte kan omvårdnad.

All vårddokumentation kommer successivt att överföras till datorer. I samband med införandet av en datorstödd patientjournal blir det tydligt att all personal måste kunna läsa och förstå dokumentationen av den vård och behandling som patienten har erhållit. Även patienter och närstående ställer krav på en tydlig dokumentation av den vård som har givits.

När biomedicinska analytiker fortlöpande och systematiskt dokumenterar sitt vårdarbete medverkar de till en trygg och säker vård och dokumentationen blir ett viktigt instrument för professionens utveckling.

Referenser:
1. Patienten och professionen – ett kunskaps-
och diskussionsmaterial. Vårdförbundet 2000.
2. Nilsson U-B. Projekt. Hur dokumenteras sjuksköterskornas vårdarbete vid Helsingborgs lasarett? Delrapport 1: Blankettinventering – en kartläggning och probleminventering. Helsingborg: Vårdutvecklings- och utbildningsavdelningen, Helsingborgs
sjukvårdsdistrikt 1994.
3. Nilsson U-B. Projekt. Hur dokumenteras sjuksköterskornas vårdarbete vid Helsingborgs lasarett? Delrapport 2: Granskning och analys av sjuksköterskors okumentation av omvårdnad. Helsingborg: Vårdutvecklings- och utbildningsavdelningen, Helsingborgs sjukvårdsdistrikt 1995.
4. Nilsson U-B. Projekt. Hur dokumenteras sjuksköterskornas vårdarbete vid Helsingborgs lasarett? Slutrapport: Utvärdering och analys av sjuksköterskors dokumentation av omvårdnad efter en intervention. Helsingborg: Enheten för verksamhetsutveckling, Nordvästra Skånes sjukvårdsdistrikt 1998.
5. Ehnfors M, Ehrenberg A, Thorell-Ekstrand, I.
VIPS-boken. FoU-rapport nummer 48. Stockholm, Vårdförbundet 1998.
6. Handbok för hälso- och sjukvårdsarbete. Stockholm, Landstingsförbundet 1994.
7. SOSFS 1979:72. Socialstyrelsens föreskrifter
rörande journalföring vid vissa ingrepp och undersökningar. Stockholm, Socialstyrelsens författningssamling 1979.
8. Riksföreningen klinisk fysiologi inom SHSTF. Arbetsfältsbeskrivning för assistenter verksamma inom klinisk fysiologi. Göteborg 1994.
9. Vårdförbundet SHSTF. Den biomedicinska
analytikern – en omistlig länk i vårdkedjan.
Stockholm 1996.
10. SOSFS 1993:20. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Patientjournallagen. Stockholm, Socialstyrelsens författningssamling 1993.
11. Ehnfors M, Thorell-Ekstrand I. Omvårdnad
i patientjournalen. En modell för dokumentation av omvårdnad med hjälp av sökord. FoU-rapport
no 38. Stockholm, Vårdförbundet SHSTF 1992.