Bra att vara kaxig

10 januari 2000

I förra numret av Vårdfacket intervjuades socialminister Lars Engqvist. I artikeln fick han associera fritt till olika ord och begrepp, bland annat till »Vårdförbundet«. Den första tanke som far genom socialministerns huvud när någon nämner vårt förbund är omdömet »lite för uppkäftigt, men säkert en bra facklig organisation«.

Lars Engqvists kommentar är nedlåtande och avfärdande, och den representerar en, som jag tycker, förlegad och fördomsfull syn på kvinnor och kvinnodominerade organisationer som är starka och tar plats. Vårdförbundet är en sådan organisation. Vi är orädda och tar för oss i debatten, och vågar oss på att inte bara tala i egen sak, utan hävdar att vår kunskap kan bidra till att lösa hälso- och sjukvårdens problem och förbättra förhållandena för patienten.

Socialministern kunde ha valt att kalla Vårdförbundet för »kaxigt«, ett mer positivt, potent, ord. I stället valde han ordet »uppkäftig«, som är mer negativt och snarare antyder att man skriker högt utan att riktigt ha »på fötterna«.

Kanske är den raljanta och nedlåtande stilen Lars Engqvists sätt att slippa ta in, och ta fasta på, de seriösa och väl underbyggda förslag som kommer från Vårdförbundet och dess medlemmar. Men i så fall har han missat meningen med sitt uppdrag. Och frågan är om han har råd att avfärda kunskap och erfarenhet från sjukvårdens folk.

Det är bra att Lars Engqvist har ambitionen att vi inom hälso- och sjukvården ska kunna arbeta tvärprofessionellt i verksamheten, i så kallade team. Men det är anmärkningsvärt att han bestämt sig för att det är en bestämd yrkesgrupp som ska inneha ledarpositionen inom primärvården, nämligen allmänläkarna. Engqvist menar att det är allmänläkaren som ska vägleda patienterna in i sjukvården. Jag menar att Engqvists förslag hör 1950-talets sjukvård till, snarare än 2000-talets. Dagens, och särskilt framtidens, patienter är mycket informerade och självständiga i sina kontakter med hälso- och sjukvården. De efterfrågar specialistkunskaper och vill ha vård på rätt nivå. Och de olika professionerna inom vården specialiserar sig inom olika kunskapsområden beroende på de behov som de själva ser i samhället utifrån egen erfarenhet och efter möten med patienter.

Den medicinska kunskapen och kompetensen är oerhört viktig för sjukvården. Men sjukvård handlar också om exempelvis logopedi, rehabilitering och dietisternas kunskap.

Om skälet är att socialministern vill styra kostnaderna inom sjukvården genom läkarna så tror jag att det finns andra och betydligt bättre sätt där alla vårdens professioner kan bidra till förbättringar för patienterna.

Socialministerns bestämda uppfattning att det är allmänläkaren som ska stå i centrum i primärvården, bidrar bara till att vidmakthålla strukturer som motverkar en utveckling där den samlade kunskapen växer i sjukvården.

Det finns många dolda värderingar inom hälso- och sjukvården som får betydelse för vår arbetssituation, lönesättning och våra utvecklingsmöjligheter. Att synliggöra, men framförallt motverka dessa omoderna värderingar, blir den stora utmaningen för avtalsarbetet i framtiden.

Jag hoppas förresten att ni följer avtalsarbetet med hjälp av förbundets hemsida. Där hittar ni till exempel de fem frågeområden som utgör det dokument som lämnades till arbetsgivarna i december, och som innebär att avtalsarbetet nu dragit igång på allvar. En av de fem punkterna handlar om den lokala förhandlingsprocessen. Vårdförbundet vill att verksamheten och lönebildningen tydligare ska kopplas till varandra. Vi vill att sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker ska lönesättas efter vad just de bidrar med till verksamheten. En förutsättning för detta är att förhandlingarna sker så lokalt som möjligt eftersom landets landsting och kommuner har så olika förutsättningar och behov.

Ett stort problem i dag är att lönerna är för lika. För att tydliggöra den individuella kompetensen behöver vi en ökad spännvidd i lönesättningen. Vi är inte utbytbara, utan var och en av oss bidrar med särskild kunskap, kompetens och erfarenhet. Och det ska vi ha betalt för. Därför vill vi alltså stärka det lokala avtalsarbetet ytterligare.

Slutligen vill jag ta chansen att, med värme, önska er alla ett bra år 2000.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida