Bra labb behövs

2 oktober 2000

Häromdagen deltog jag på ett seminarium om laboratoriemedicinens och de biomedicinska analytikernas roll i hälso- och sjukvården, i dag och i framtiden. Jag talade bland annat om den betydelse som laboratoriearbetet och de biomedicinska analyserna har för vården av patienterna, och om behovet av en nationell samsyn när det gäller samspelet mellan laboratoriemedicinen och övriga verksamheter inom hälso- och sjukvården.

Inte sedan Socialstyrelsen 1975 genomförde en nationell utredning om framtidens hälso- och sjukvård, har laboratoriemedicinens roll i vården analyserats. Detta trots att förutsättningarna för svensk sjukvård har förändrats enormt mycket sedan dess. 

Vi har en växande äldresjukvård och hela sjukvården har blivit intensivare med tillgång till ny teknologi och nya analysmetoder, vilket medför krav på hög kompetens hos vårdpersonalen. I dag står också primärvården inför stora förändringar som är nödvändiga om vården som bedrivs närmast patienterna ska leva upp till de krav och behov som människor har.

Den pågående utvecklingen av den svenska hälso- och sjukvården ställer också nya krav på laboratoriemedicinen. Exempelvis har delar av den utrustning man använder flyttat utanför själva laboratoriets väggar, till andra delar av sjukhuset eller ut till primärvården. Själva analysmomentet genomförs heller inte alltid av en utbildad biomedicinsk analytiker. Och det är bra att laboratoriemedicinen och analysverktygen integreras i hälso- och sjukvårdens olika verksamheter och kommer närmare patienterna.

En förutsättning för detta är att de biomedicinska analytikerna delar med sig av sin kunskap och utbildar annan vårdpersonal, något som i sin tur kräver att utbildningen inom laboratoriemedicin utvecklas. Bland annat behöver utbildningen kompletteras för att vi ska klara de allt mer avancerade analyserna och för att bli ännu bättre på att bemöta patienterna. Om laboratoriemedicinen involveras i den patientnära vården så kan vi utveckla metoder, bemötande och tillgänglighet utifrån patienterna och deras behov.

På några håll i landet är man redan på god väg att lyckas med detta. Till exempel: Laboratoriemedicinen i Värmland, som i maj i år fick Kvalitetsutmärkelsen svensk hälso- och sjukvård 2000, qul-priset. De har med sitt arbetssätt lyckats involvera hela Värmlands län och fått dem att förstå laboratoriemedicinens betydelse för hela hälso- och sjukvården.

Ett problem i dag är att utvecklingen av laboratoriemedicinen har nått olika långt i landet. Detta är också ett av skälen till att Vårdförbundet uppvaktat politiker och tjänstemän inom hälso- och sjukvården och efterlyst en ny utredning, liknande den som gjordes 1975, av laboratoriemedicinens roll i förhållande till den övriga hälso- och sjukvården. Vårdförbundet vill göra detta som ett gemensamt arbete med dem och bidra med vår kunskap och erfarenhet. Egentligen är det märkligt, och ett tecken på okunskap och ointresse hos sjukvårdens beslutsfattare, att det är Vårdförbundet som intresseorganisation som ensamt tagit detta initiativ. Och tyvärr har vi märkt att en viktig aktör som till exempel Landstingsförbundet inte ser de behov som finns nu och i en nära framtid. Detta är oroande eftersom det är Landstingsförbundet som äger och producerar merparten av laboratoriemedicinen i landet.

Vi behöver en nationell samling kring vilken uppgift laboratoriemedicinen ska ha i hälso- och sjukvårdssystemet. Annars är risken stor att den utvecklas i en riktning där vi inte kan garantera god kvalitet eller att arbetet bedrivs i linje med patienternas behov.

För den högspecialiserade vården har det länge varit självklart att man behöver laboratoriemedicinen. Men inom äldrevården, primärvården och psykiatrin är inte laboratoriemedicinen en lika naturlig del av verksamheten. Detta trots att det är här som de stora patientgrupperna finns som har stort behov av laboratoriemedicin. 

Behoven är enorma och vi biomedicinska analytiker räcker inte till för att göra allt. Men vi kan åstadkomma mycket genom att bli bättre på att synliggöra vårt arbete och ta på oss rollen som utbildare och lära upp annan vårdpersonal. Så att kompetensen kommer patienterna till del.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida